BG 1.21-31

Vi fortsätter att gå igenom inledningen av Bhagavad-gita. Båda arméerna står nu uppställda på slagfältet och gör sig redo för strid. Adrenalinet flödar. Då händer detta:

21-22. Arjuna sade: O Du ofelbare (Krishna)! För vänligen min vagn upp mellan de båda arméerna, så att jag kan se dem som är närvarande här, vilka som önskar att strida och mot vilka jag måste kämpa i detta stora slag.

23. Låt mig se vilka som kommit hit för att kämpa, i önskan att glädja Dritarashtras ondskefulle son.

24. Sanjaya sade: O Bharatas ättling! Uppmanad av Arjuna förde Krishna den utmärkta vagnen upp mellan de båda arméerna.

25. I Bhishmas, Dronas och alla andra värlsledares närvaro sade Herren Hrishikesha (Krishna): Se o Partha (Arjuna), alla Kuruer samlade här.

De olika namnen som Krishna och Arjuna kallas har sin betydelse, och här kallas Krishna för sinnenas ägare för att Han vet vad som försigår i Arjunas sinne.

26. Där han stod mitt emellan de båda härarna, kunde Arjuna se sina fäder, farfäder, lärare, morbröder, bröder, söner, sonsöner, vänner och också sina svärfäder och välönskare.

När man säger fäder och söner osv betyder det inte kärnfamiljen, utan de som är som fäder och söner. Familjebegreppet är mkt brett.

27. När Kunti son, Arjuna, såg alla dessa olika vänner och släktingar blev han överfylld av medlidande, och han talade sålunda.

28. Arjuna sade: O Krishna! Då jag ser alla mina vänner och släktingar stående framför mig med en sådan kampanda skälver min kropp och min mun torkar ut.

29. Hela min kropp skakar, och mitt hår reser sig. Min båge, Gandiva, faller ur min hand, och min hud hettar.

30. Det är nu omöjligt för mig att stå här längre. Jag glömmer mig själv. Och mina tankar irrar. O Keshis bane (Krishna)! Jag förutder bara ondska.

31. Jag kan inte se hur något gott kan följa av att jag dödar mina egna släktingar i detta slag; ej heller kan jag, min käre Krishna, önska mig någon påföljande seger, kungarike eller lycka.

Här har vi fått en liten inblick i Arjunas karaktär. Duryodhana och hans bröder har försökt att döda Arjuna och hans familj ett antal gånger, har lurat av dem kungariket och förvisat dem till att leva i skogen inkognito i 13 år. Tillslut så möts de i detta slagfält och han kollapsar känslomässigt pga medlidande. Man skulle kunna tänka sig att han skulle vara motiverad av vrede och hämndlystnad - men icke.