Andas lugnt

Imorse tog jag lite tid för tyst meditation. Det blev en halvtimme. Vanligtvis mediterar jag på radband, japa-meditation, men idag adderade jag lite tyst meditation. Jag ville följa De Mellos (jag skrev om hans bok igår) råd om kontemplation. För ett år sedan brukade jag ofta meditera tyst. Det blev mest djupandningar och jag koncentrerade mig på dem.

Imorse hade jag tänkt följa De Mellos råd om att gå igenom kroppen, att känna varje del av kroppen, att bli fullt medveten om hur alla kroppsdelar känns. Det är inte alltid lätt för vi är så ofta i huvudet och har så lite koll om kroppen. Att skilja oss från kroppen är ett bra sätt att handskas med smärta. Det är en av kroppens försvarsmekanismer. Men det är mindre bra att alltid vara avskiljd från kroppen.

Det finns en trauma terapi utvecklad av Peter Levine som heter Somatic Experiencing, och den går till stor del ut på att förlösa trauman genom kroppen, för trauman sätter sig i nervsystemet. En vännina till mig studerar denna meod och jag andvänder den ibland på mig själv, men även i medlarsituationer när personerna jag arbetar med är alltför upprörda. Då kan de doppa in i det jobbiga utan att överväldigas av det, som att doppa tån i vattnet och i det stora vara torr.

De Mello skriver att skilt från de andliga fördelar som en medvetenheten av kropps-sensationer kan medföra, så kan en person som regelbundet praktiserar denna typ av meditation erfara psykiska fördelar. Han skriver: “When your awareness of your body becomes so sharp that every part of it becomes alive with sensations, a great loosening of tensions takes place – physical and emotional tensions.”

Hur som helst, så fastnade jag vid min andning. De Mello skriver att man kan vara medveten om att allt runtomkring en är Guds energi och att andningen är av Gud, så jag mediterade på min andning. Jag märkte att det var lättare för mig att andas ut, eller att min utandning var snabbare. “Jag får näring av Gud, jag närs av Gud” var min inandning men genom att andas ut snabbt var det som om jag inte kunde acceptera detta. Intressant...

Så jag koncentrerade mig främst på att andas ut i samma takt som min inandning och att hålla en kort paus emellan så att jag kunde ta in att jag närs av Gud. Jag gick över till lite kroppsmediatation på slutet, men det blev mest utandningen jag koncentererade mig på den här gången. Det kändes mycket bra.

En sak som jag märkt är att ju mer närvarande jag är i kroppen, desto mer medveten är jag om Gud och att mitt andliga jag är skild från kroppen. Det låter motsägelsefullt, men så är det för mig. Min slutsats är att full närvaro betyder andlig närvaro, för annars är man i huvudet, i det förgångna och i framtiden. Full närvaro betyder att vara i verkligheten, och verkligheten är andlig, det är inte en idé. Det är väl mina egna små tankar om detta...