07 augusti 2005

Att leva i England

Nu när man hamnat bland utlandssvenskarna på Bloggportalen borde jag väl skriva något om detta [harkel, harkel]. Jaha, hur är det att bo i England? Jag vet att jag inte bor i en typisk engelsk stad, för Oxford är inte typisk. Jag har bott här i snart fem år, men jag kan inte säga att jag känner till så många andra städer.

Jag bor på Divinity Road, vilket är en ganska populär eller känd gata i östra Oxford. Inte för att den är så speciell. Den är en länk mellan Cowley Road och Headington Road, och har en aktiv skara av fasta boende som har organiserat sig politiskt, dvs de är en länk till kommunen och arbetar aktivt för att gatan skall bli bättre. De flesta husen är byggda i början på nittonhundratalet (Viktorianska) men många ser ganska sjabbiga ut, från en svensk synvinkel. Engelsmännen är inte något vidare på att ta hand om sina hus och det har väl med regeln att inte vara för ivrig (The Importance of Not Being Earnest). Man skall nämligen inte vara för ivrig eller entusiastisk för att vara en äkta engelskman. Det ses inte med helt blida ögon...

Jag hyrde ett rum i tre år innan jag fick min nuvarande lägenhet, och bodde 200 m längre ned på samma gata. Min hyresvärdinna hade väl knappast två likadana tallrikar och reparationerna i huset var lite spontant gjorda. När mina föräldrar kom och hälsade på började min mamma att dammsuga bort all spindelväv och planera för hur huset kunde se ut om man tog hand om listerna och målade väggarna i något som matchade. Det är inte att huset inte hade en stil, men det var väl så att stilen skulle vara så "oplanerad" eller oentusiastisk att den var cool. Det tar mycket tid och energi ibland att vara så ocool att man är cool.

Tur är väl det att man är perfekt!