Fundamentalism och extremism och annat smått och gott

Häromdagen hänvisade jag till ett radio program där Kathy Sykes blev intervjuad. Någon dag efter så berättade Shaunaka (en kollega, chef eller/och vän) att han just varit på en koncert i Royal Albert Hall som BBC hade bjudit in honom till och att han där hade blivit satt bredvid - just det, Kathy Sykes. De satt i en balkong med andra som arbetat med BBC och Kathy Sykes fråga till alla under kvällen var vad de ansåg om fundamentalism. Ett litet lättsamt ämne mellan varven:)

Shaunaka hade sagt att det inte är fundamentalism som är ett problem, utan extremism. Jag har märkt att BBC mer och mer andvänder ordet extremism istället för fundamentalism. Det är väl bättre det.

Fundamentalism är enligt Oxford English Dictionary:

a. A religious movement, which orig. became active among various Protestant bodies in the United States after the war of 1914–1918, based on strict adherence to certain tenets (e.g. the literal inerrancy of Scripture) held to be fundamental to the Christian faith; the beliefs of this movement; opp. liberalism and modernism.

b. In other religions, esp. Islam, a similarly strict adherence to ancient or fundamental doctrines, with no concessions to modern developments in thought or customs.

Jag undrar om man skulle kunna klassa in Gandhi som fundametalist, för han var mkt emot modernism, men han var å andra sidan var han eklektisk. Han tog inspiration från många källor och många religioner, även om han ansåg sig vara hindu. För mig så har ordet fundamentalist och fanatiker kopplats ihop, vilket kanske inte hjälper.

Att gå till fundamenten är kanske vad som behövs. Ibland tänker jag att det inte är mindre religion som behövs utan snarare mer religion. Med det så menar jag att om man verkligen strävar efter att förstå och älska Gud, och lever så, så tror jag att man har svårt att hata andra människor. Dogmatik är inte själva poängen med religion, utan är endast ett annat sätt att skapa murar mellan människor.

Definitionen av 'synd' är det som skiljer oss från Gud, och likaså Guds skapelse (människor bl.a.). Det känns konstigt att prata om synd. Inget ord jag använder i vanliga fall. Hatar vi människor så är detta hat också emellan oss och Gud.

Extremist definieras som:

One who is disposed to go to the extreme, or who holds extreme opinions; a member of a party advocating extreme measures.

Vad är det man egentligen jämför med? Det normala? Just nu vill jag inte gå in i några existentiella debatter om hur en bunt gener och molekyler vet vad en norm är, men vi har i alla fall extrema sporter att gå till. Klättra upp för stup och liknande. Man går utöver det vanliga. Men extremism är i mitt medvetande kopplat till våld och destruktion. En destruktiv energi.

Man kan ju iockförsig undra varför vissa väljer att åka skidor till nordpolen. Är det så himla hälsosamt och vad är det man egentligen försöker att bevisa? Att man är värd att leva?

Det är intressant dock att vi känner att vi går över eller emot en norm, eller det som vi anser vara normalt. En vän till mig sa igår att varje transgression av en norm har en reaktion - t.ex. om vi går över kroppens norm blir vi sjuka. Han sa att en av betydelserna av dharma är 'universell lag', och var väl det som filosofer började hänvisa till efter alla religionskrig under femton- och sextonhundratalen. 'Natural law', vad det nu kallas på svenska. Det är detta som jag håller på att läsa om just nu.

Hursomhelst... vet inte riktigt vad jag skall säga här. En massa bla bla...