23 augusti 2005

Hur tänker vi egentligen?

Lyssnade just på All in the Mind, BBC Radio 4, och på slutet av Prof Raj Persauds program diskuterades skillnaden mellan ett västerländsk och ett österländsk tänkande. Prof Richard Nisbett från Michigan University fick idén från en japansk (eller kinesisk, kommer ej ihåg) student som sa att västerländskt tänkande är linjärt, medans österländskt tänkande är cirkulärt. Han har skrivit en bok om detta, The Geography of Thought.

Detta är ingenting nytt. Västerländsk kosmologi är linjär, vare sig den är religiös eller inte: det finns en början - vare sig detta är Gud, en explosion eller kosmisk soppa - sedan går tiden framåt tills något slut - till världens ände, energi kollaps etc.

Österländsk kosmologi är cirkulär, dvs allt går i cirkel: skapelse och förstörelse är återkommande företeelser - allt fungerar som årstiderna: vår, sommar, höst och vinter, som igen blir vår, osv. På samma sätt har livet en början och ett slut, och sedan en början igen. Recycling:)

Prof Nisbett hade som en god psykolog gjort vissa kliniska försök för att testa de olika sätten att tänka. Både japaner om amerikaner fick se en genomskärning av en damm, med växter, en sköldpadda, en större fisk osv med frågan av vad de såg. Amerikanerna såg direkt den mest aktiva punkten, fisken, och dess rörelse och hur den såg ut, och sedan själva dammen. Japanerna såg först omgivningen, växterna, vattnets färg osv, och senare fisken och hur allting var i relation till varandra.

De sammanfattade detta som analytiskt och holistiskt tänkande. Med globalisering så trodde han att skillnaderna kommer att minska.

Jag undrade vart jag kom in i det hela (me, me, me) för jag har mer ett österländskt tänkande. Jag tror inte att man föds med det utan att det beror på ens omgivning och hur man har levt. Jag började att absorbera indiskt filosofi och livsstil från att jag var 16 år, och gav mig hän i detta ganska fullt ut. Detta är snart 22 år sedan (ja, med lite grund matematik kan du nog lura ut min ålder). Jag märker i olika sammanhang hur jag tänker lite annorlunda från andra européer. Det är ett plus, från mitt perpektivt sett, och inget som gör mig vidare orolig.

För några år sedan kunde jag vara en kulturell medlare när jag hjälpte en japansk professor i en inter-religiös konferens. Vi skulle diskutera ett dokument som lade ut en "code of conduct" för religiösa organisationer. Han tyckte inte om den och de som hade skrivit den förstod inte vad han menade, och han blev bara frustrerad. Jag kommer inte ihåg vad jag sa, men jag förklarade någonting om vad hans problem var med dokumentet från hans perspektiv, men jag kommer ihåg hans glada uttryck när han sa "YOU, understand!"

Vad vill jag säga med det här? Inte mkt, det är bara lite reflektioner... Lite cirkulärt tänkande innan midnatt utan alltför mkt analys:)

3 Comments:

Anonymous Anonym said...

Intressanta tankar! Hade en liknande fundering för några dagar sedan. Jag ställde bl.a. frågan om hur socialismen skulle ha utvecklats om Marx varit buddist. Inte sett konflikten utan harmonin. /Q

onsdag, augusti 24, 2005  
Blogger Kirtaniya said...

Intressant. Många andliga traditioner har en sorts andlig socialism eller kommunism inom klosterlivet.
Funderar lite på detta. Jag kan inte mkt om både Marx och Buddhism, men jag antar att han inte skulle ha valt revolution som väg, och att våld var ute ur bilden.
Jag har funderat endel på detta med helhetssyn och som jag ser det så är socialism en reaktion på den industriella revolutionen. Nu ringer klockan och jag måste ut ur biblioteket. Jag fortsätter senare.../Meru

onsdag, augusti 24, 2005  
Blogger Kirtaniya said...

Det verkar som om det ligger i livets natur att den söker balans. När något kommer ur balans, så skapas en lika stor motreaktion för att balansera ut obalansen.
Vi kan se detta i det lilla, i våra liv, och i det stora, i världen.
De politiska system som vi har idag är inte helt holistiska för de ger inte utrymme för alla OLIKA människor, utan för en viss grupp, eller vissa grupper i samhället, inte alla.
Man tittar på samhället från arbetarens eller företagarens synvinkel, men inte båda samtidigt (detta är också problemet med feminismen). Detta är en grov förenkling, men jag hoppas att du ser vad jag försöker uttrycka.
Det är inte förräns vi kan se människan i sin helhet, med alla sina behov, och ser till alla olika grupper i samhället, som vi kan prata om harmoni.
Eller? :)/Meru

torsdag, augusti 25, 2005  

Skicka en kommentar

<< Home