EU

Jag tänkte på det japanska talesättet som jag satte upp igår. Låter det inte hemskt likt EU? Fast det verkar som om visionerna drar åt olika håll. Jag tror helt enkelt inte att man har satt sig ned och tänkt som en helhet, utan mest om vad som är bra för ens nation. Tänker man på en helhet så tänker man på EU i relation till andra marknader; Kina, Indien, USA etc. Jag hoppas att man kan lugna ned sig lite nu när konstitutionen gick åt skogen och fundera lite djupare på vad EU kan bli, på dess konsekvenser inom EU och vad man egentligen vill uppnå. Är målet att ha en union i relation till andra marknader? Vilka konsekvenser får de policies man då drar upp för människors sociala verklighet? Är EU en dagdröm eller en mardröm? Kan den bli något konstruktivt?

Jag tror den kan bli något konstruktivt, men då behövs lite praktisk och reell vision. Vi behöver visionärer, men de som gungar up och ned i politikens vågor kan oftast inte ha den distansen som behövs för det. Hur skapar man en rörelse? Genom stillhet. Vem, eller vilka, idag har denna stillhet?