02 oktober 2005

Gandhi, civilisation och terrorism











När Mahatma Gandhi blev tillfrågad om vad han tyckte om den västerländska civilisationen, svarade han: ”Det skulle vara en bra idé”, som om det var ett framtidsprojekt. Denna historia sammanfattar den ganska väl Gandhis syn på västerlandet – den var inte vad han menade med en avancerad civilisation.

Orden ’civilisation’ och ’civiliserad’ har varit aktuella i relation till Irak och terrorism. Ofta ha vi hört George W. Bush och Tony Blair linda in bekämpningen av terrorism i begrepp som den ’civiliserade’ världens kamp, för att inte tala om plikt, att bekämpa och demokratisera de ociviliserade.

Gandhi skulle nog ha både det ena och andra att säga om detta om han had levat i vår tid. Han var mycket kritisk till det han kallade den ’moderna civilisationen’, vilket vi i västvärlden hade anammat, och han såg den som ytterst våldsam. Problemet med denna civilisation var att den inte hade något mål och inga moraliska gränser, så kolonialismen ansåg han därför vara en naturlig följd av denna modernism. Gandhi reagerade mot den tidens kolonialism, vilket vi nu inte har, men frågan är om den inte har fortsatt fast i en annan form. Gandhis analys kan därför vara på plats även idag och hans politiska filosofi kan vara användbar för att analysera dagens kaotiska värld.

För Gandhi innefattade politik en existensiell debatt, för hur vi ser livet och dess uppkomst, ursprung och mål, definierar hur vi relaterar till världen. Idag är denna debatt tyvärr begränsad. Vi ifrågasätter t ex inte längre om ekonomisk expansion är värdefull utan vi håller diskussionerna inom dess ramar, dvs vi diskuterar endast hur vår ekonomi skall expandera men inte varför, eller hur denna expansion borde balanseras.

Gandhis politiska filosofi baserade sig på den gamla indiska (eller vediska) tanken att en sund mänsklig civilisation grundas på fyra dynamiska pelare, livsmål eller krafter, som alla behöver finnas till i en harmonisk balans – (1) behovet av religiös och social etik (dharma), (2) dragningen till makt och pengar (artha), (3) önskan för njutning och glädje (kama), och (4) strävan efter självförverkligande eller befrielse (moksha).

Gandhi ansåg att de var universella principer och baseras på tanken att människan är en del av ett sammanhang som ytterst leder till självförverkligande, till skillnad från tanken att människan är en individ som måste relatera till andra och världen för att kunna maximera sin egen individuella lycka.

Idag är det svårt att prata om självförverkligande eller religion inom politiken för vi lever i en sekularistisk värld. Religion och allt som har med Gud att göra har sedan länge varit omsorgsfullt relegerat till privatlivet. Där vill vi att den skall förbli, för när religion var en central del av livet plågades vi i västeuropa av konflikter och krig. Men vi bör komma ihåg att detta är våran egen västeuropeiska historia och inte hela världens erfarenhet.

I västeuropa har vi anammat sekularism som garant för religiös neutralitet, men istället för att vara en plattform för ideologisk debatt har den trängt undan all religion till samhällets utkant. Till skillnad från ett genuint sekulärt och neutralt statsskick är sekularismens en humanistisk -ism som utesluter att mänskligt liv har en djupare mening eller dimension – den är därför långt ifrån neutral. Den är en ideologi som antar att ett fulländat liv för varje individ betyder materiell framgång – att makt, pengar och komfort leder till fulländning, och att vetenskap och ekonomisk utveckling kommer att leda oss dit. Inte för att dessa ting i sig själv är fel men man har begränsat mänskligt liv, och därför samhället, till att endast uppnå dessa mål.

Om vi återgår till Gandhis politiska modell så betyder detta att vi endast har koncentrerat oss på de två mellersta livsmålen. Vi har förnekat människans andliga och trancendenta natur, vårt behov för mening och att finnas med i ett sammanhang större och bortom oss själva, och på så sätt har vi skapat en civilisation där vi lider av en känsla av meningslöshet.

För Gandhi var religion inte något sekteriskt, även om han ansåg sig vara Hindu. Han tog inspiration från jainismen, Bibeln och Bhagavad-gita och uppskattade humanismens principer, fast inte dess ateistiska förgrening. För Gandhi var religion inte enbart en dogma, men en erfarenhet som baseras på reflektion, ödmjukhet och praktik.

Religionens introspektiva natur är viktig att poängtera för religion är inte menad att ge legimitet till ekonomisk erövring och makt. Vi behöver inte religiösa anledningar till att utnyttja andra människor för vår egen vinnings skull, eller religiösa andledningar till vår stävan efter makt och pengar. Vi behöver heller inte religiösa ledare som välsignar krig, exploatering och terrorism. Det klarar vi av bra ändå.

Professor Mark Juergensmeyer poängterar i sin Terror in the Mind of God, som är en analys av religiöst våld, att terrorism bl a är en reaktion mot sekularism – mot att religiösa värderingar har trängts bort från det offentliga uttrymmet. Istället erfar de en kulturell och ekonomisk kolonisation, och det är detta de reagerar emot.

Vi kan välja olika strategier för att bekämpa terrorismen – att deklarerat krig mot terrorism för att utrota den; att hårt straffa terrorister så att det blir en mindre attraktiv väg att ta; att finna kompromisser på den politiska arenan; eller att försöka att föra konflikten bort från en religiös och moralisk plattform. Alla dessa vägar har dock visats sig vara mycket problematiska. Vad Juergensmeyer anser vara den säkraste vägen mot en fredlig lösning är att samhället visar en moralisk och religiös integritet så att en viss grundläggande tilltro och respekt skapas. Då skapas förutsättningarna för dialog och på så sätt gemensamma och fredliga lösningar.

Det kanske är dags att ta oss en funderare över vad vi anser vara civilisation och se om inte våra goda motiv att sprida demokrati i världen inte är en täckmantel för liberal kapitalism, eller vadhelst vi anser kan expandera vår ekonomi på bästa sätt. Vi kanske även skall fundera över vad vi menar med demokrati? Vad betyder frihet och allas lika värde? Att de har samma rätt som oss att oförhindrat exploatera andra för ekonomisk vinning? Att de har samma rätt som oss att skapa en civilisation som inte har något mål annat är att maximera medborgarnas fysiska välfärd? Att skapa en civilisation där vi lider av tomhet och meningslöshet? Eller vill vi tillåta dem att bestämma sitt eget öde, vad nu detta än är?

Det kan vara tid för oss att reflektera vart vi är på väg och vad vi vill uppnå, och det kan vara på plats med lite ödmjukhet när det gäller våra internationella ambitioner. Det är denna dialog som så akut saknas idag, en dialog om värderingar och livssyn. Då kanske vi blir vad Gandhi menade med en avanserad civilisation.

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Jag vill bara tipsa om:
Ett samhälle utan Gud?
av Ulf Jonsson, jesuitpater
http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=1032

Ulf presenterade sin nya bok i söndags i Göteborg:
"Med tanke på Gud".

rekomenderas!
Mats

onsdag, oktober 05, 2005  
Anonymous Meru said...

Tack för det! Jag skall kolla in hans böcker.

Meru

onsdag, oktober 05, 2005  

Skicka en kommentar

<< Home