Kartik

Igår (tisdag) var det sista dagen i Kartik. Detta är en av mina favoritmånader – inte för att det både blir mörkare och kallare, utan för att det är en månad då jag och många andra fokuserar på en speciell del av Guds andliga natur. Det är en bra månad för att göra något speciellt eller att avstå från något, ungefär som fastan för kristna. Den har något 'je ne sais quoi' över sig.

Vi sjunger en sång som har en mkt vacker melodi och offrar en ghee lampa (en sorts veke med smörolja) till Krishna. Det är en mkt stämningsfull månad. Själv har jag sjungit hemma framför altaret och offrat min lilla lampa varje kväll. Inte mkt att skryta med men det har varit fint. I Vrindavan i Indien firar hela området omkring denna festival. National Geographics har skrivit om Vrindavan i deras senaste upplaga fast jag har inte hunnit läsa den själv. Själv spenderade jag 4 ½ månad där hösten 1999 och längtar tillbaka. Det var en fin tid.

Vad vi firar är Krishna och Hans förhållande till Hans hängivna, och då speciellt Hans moder. I den andliga världen har Gud alla möjliga slags förhållanden, man kan ha ett tjänande förhållande, men även ett av vänskap, kärlek och som förälder. Detta är olika sätt som de uttrycker sin kärlek till Krishna. De är egentligen inte så intresserad av att Krishna är Gud – de är bara helt förälskade i Krishna, den mest underbara person de känner till.

Sanskritversen som jag lagt in som en bild är första versen av sången och börjar med ordet namami, jag bugar mig ned. Ödmjukhet är en bra början. Vem bugar jag mig ned inför? Ishvara – Han som är ursprunget till allt och den som kontrollerar allt, dvs Gud. Sac-cid-ananda-rupam, vars form är evig, fylld av kunskap och lycksalighet. Detta är ganska grundläggande principer, men nästa rad blir mer specifik. Hans skinande örhängen pendlar fram och tillbaka, lasat kundalam, för Han rör på sig. Han är jagad av moder Yashoda. Detta är en ovanlig bild av Gud – ett litet barn som jagas av sin moder i gokule brajamanam, i den plats som kallas Gokula.

Yasoda-bhiyolukhalad dhavamanam betyder att Han ser ut som om Han är är rädd för Yashoda, för Han hade just ertappats med att stjäla yoghurt och smör, som Han även delade ut till aporna. Yashoda sprang efter Krishna och fick fatt i Honom, även om Krishna inte kan fångas av någon. Han lät sig dock fångas av Yashodas kärlek. Detta är essensen av denna bild av Gud, att Han låter sig fångas av sina hängivnas kärlek.

Sedan försöker Yashoda att binda Honom vid en stor mortel, men hennes rep är för kort. Hon binder då ihop ett till rep, men det blir fortfarande för kort. Hon fortsätter så tills hon har använt all rep i huset – och det är fortfarande för kort. Men tillslut låter sig Krishna bindas av Yashoda, av hennes kärlek.

Vad kan man säga om det här? Jag tror inte att jag har något att tillägga just nu.