22 november 2005

Rajmohan Gandhi

Rajmohan Gandhi talade igår på Oxford Student Union, i deras debating chamber. Jag hade fått en inbjudan för annars måste man vara medlem för att komma in. Rajmohan Gandhi är Mahatma (M.K.) Gandhis sonson, en ståtlig och lång 70-åring. Han verkar vara en trevlig man och pratade om lite olika saker. Faktum är att han var lite svår att följa för han pratade om osammanhängande saker. Den grundläggande poängen var, för mig, att vara öppen för Guds vilja för en själv är en 'carreer option'. Detta ville han att dessa unga Oxford studenter skulle fundera över.

Sedan lade han mkt vikt i att brygga olikheter, att inte se muslimer som 'ett problem' som måste isoleras. Han har själv skrivit om stora muslimska ledare i Pakistan för att brygga broar mellan Indien och Pakistan. Det märktes att han var en politiker i frågestunden, för han svarade oftast inte på frågorna. En fråga var speciellt intressant, den var vad skall vi göra med vår rädsla i relation till 9/11 och 7/7? Han sade någonting och tackade för frågan, att hon hade identifierat den viktigaste poängen med allt detta, men inte blev det något svar. Ibland skulle man vilja att de erkänner att de inte riktigt vet, men detta verkar svårt för politiker.

Och vad skall man göra med sin rädsla?

Detta är en svår fråga för jag tror inte att man kan göra något med rädsla på ett socialt/politiskt plan. Det är ett andligt problem. Men han var trevlig.

2 Comments:

Anonymous Björn said...

Intresssant kommentar - Du är klarsynt! På mig låter det som om Ghandis sonson var nervös för att tala i det anrika Oxford, och vem kan klandra honom för det? Lite tydlighet kanske är på sin plats ändå för själv förstår jag inte riktigt vad det han menar med att det skulle vara en karriärmöjlighet att vara öppen för Guds vilja, såvida man inte satsar på en yrkesbana som präst, rabbin eller likn. För mig är Guds vilja och min vilja inte särskilda från varandra - men då syftar jag inte på den vilja som härrör ur mina tankar eller mina behov (jag tycker om chokladglass eller jag behöver gå på toa :-)) utan på den vilja som härrör ur mitt hjärta och som kan kallas hmm ...kärlek kanske. Men du vet nog vad jag menar... Som sagt, jag får inte riktigt ihop vad Rejmohan kan ha menat.

Beträffande 9/11 frågan så anser jag att frågan var omöjlig att besvara. Vad skall "vi" skall göra med vår rädsla i relation till 9/11? Frågan är ju retorisk och ställer Ghandi till svars för en påstått kollektivt delad känsla. För det första har han inget ansvar för det skedda, för det andra kan en känsla inte delas kollektivt, så vad skulle han kunnat svara?

Hade jag varit Ghandi skulle jag frågat om frågeställaren själv kände oro för att ett terrorattentat skulle drabba honom/henne eller dennes närstående och vänner. Antagligen skulle han fått ett jakande svar och kunde då riktat sig till fråganden personligen och säga kanske, "jag är också orolig men gör trots det mitt allra bästa för att arbeta, fungera och vara lycklig trots det. Hur gör du?"

Vägledning är handledning i att hantera sin rädsla kan man få från olika håll. Jag personligen finner den inom mig själv - i min egen andlighet. Så jag håller helt med - rädsla är en andlig, men får jag lägga till, även en känslomässig fråga.

Däremot tror jag det går att göra massor med rädsla på ett socialt och politiskt. I USA t ex så styrs befolkningens "rädslonivå" med hjälp av färger på ett enkelt men raffinerat sätt, på så sätt man helt enkelt talar om för folk att nu är det "yellow alert" (gul fara), vilket betyder att det är ganska farligt att finnas till därför att man kan snubbla på en bomb eller få ett flygplan i skallen. Är det "red alert" är det mycket farligt att finnas till och risken är riktigt allvarlig - typ. Vem som bestämmer att det är gul rädsla eller röd rädsla är höljt i dunkel. Varför det plötsligt blir "alert" får man aldrig veta. Fox och CNN rapporterar säkert om något, men det gör de ju alla dagar!

Vad innebär då detta "alert" system rent praktiskt, jo t ex att alla offentliga toaletter stängs när det är alert, att alla med fel hudfärg konstant misstänkliggörs, att poliser och säkerhetspersonal får sina befogenheter utsträckta till gränser vi annars Aldrig skulle accepterat osv. Fruktan och rädsla tystar ner helt enkelt och kan få en befolkning att lyda. Detta system är en riktig "pain in the ass" för alla - ja till och med för dem med som sitter med den politiska makten och har skapat detta. De tror det naturligtvis inte, men det beror på att de inte är medvetna om vad vilken skön värld de går miste om. Men, det var inte det som var poängen. Poängen var att, visst kan man göra mycket med rädsla på ett politiskt plan!

tisdag, november 22, 2005  
Anonymous Meru said...

Tack Björn för dina tankar! Vad han sa var att man kan låta Gud vägleda ens liv från hjärtat, och att mitt bland den vanliga karriären kan man följa Guds väg. När jag tänker efter så tror jag att detta var hans centrala tema.

Han började med detta och sa sedan vad han hade gjort, dvs att man kan både träffa intressanta människor och göra spännande saker i livet även om man valt att följa Guds vägledning. Man behöver inte bli präst för att göra detta. Jag skall lyssna på vad han sa igen, för jag spelade in talet.

Du har rätt att rädsla kan skapas på ett social/politiskt plan. Jag funderade över detta efteråt. Jag bara skriver ibland utan att fundera särskilt djupt på det. Man kan få folk att känna en viss nivå av trygghet och även rädsla på ett socialt/politiskt plan.

En av Bush stora vapen är hans spel med rädsla. Råkar han illa ut på hemmaplan så kommer han ut med rädslans retorik.

Fast ytterst sett så är rädsla ett andligt 'problem' i att den yttersta rädslan är rädslan för döden. Om vi kan lägga våra liv i Guds händer och känna att vi kommer att bli omhändertagna, vad som, finner vi en anna nivå av trygghet.

Då spelar det inte någon roll vad Bush och andra säger eller gör, för vi litar helt till Gud. Det betyder inte att vi överlever, utan snarare att Han tar hand om oss vad som än händer. Han ger oss det vi behöver, när vi behöver det.

"Abandon all varieties of religion and just surrender unto Me. I shall deliver you from all sinful reactions. Do not fear." Bhagavad-gita 18.66.

onsdag, november 23, 2005  

Skicka en kommentar

<< Home