St Paul's

Igår var jag på en minnesstund i St Paul's Cathedral i London för de som drabbats av bombningarna den 7 juli. Jag satt mitt i. Inte så att jag kunde se så mkt, men det var fint. Jag såg arkebiskopen längts fram när han talade. Jag kan inte låta bli att tänka att han hade en del att säga till Tony Blair när han talade om alla människors enskilda värde. Han gick sist bland alla biskopar och präster när de gick fram till altaret. Det såg ödmjukt ut. Som om han kände att han endast var en tjänare till kyrkan.

Jag satt bredvid en dam som var med i en hjälporganisation som gav té och 'Mars bars' till folk efter allt. Folk som behövde lite vila efter en kaotisk dag. Det är hon som man ser 1/4:s ansikte av på bilden. Hon berättade om en person som funderade om hon skulle gå till vänster eller höger, och som efter att gått till höger förstått att hon därför överlevt. Hon hade lite att smälta. Denna dam berättade också endel intressant om St Paul's. Om hur hon och hennes bror lekt kurragömma därinne efter kriget och varför kyrkan var behållen med tanke på all förstörelse runt omkring. Både män och kvinnor spenderade nätter på taket för att kasta sand på brandbomber som föll. De reagerar med syre så det enda sättet att oskadliggöra dem var att kväva dem med sand.

Själv var det första gången jag var i St Paul's. Jag var där omkring en gång men gick inte in eftersom de kör med inträdesavgift. En mkt fin katedral.