Medans jag blir insnöad...

I Sverige slukades jag in i julyran så det har inte blivit något bloggande. Jag tänkte ändå att jag kunde samanfatta lite av allt som skett.

Flyget var 7.00 på morgonen så jag fick ta bussen som gick 4.20. Jag sov, som vanligt när jag reser tidigt, 2 tim, och missade bussen med 30 sekunder, börjar bli som vanligt (se September). Det var så mkt folk på nästa buss att den tog sin lilla tid att komma ut från Oxford. Man kan ju inte bli upprörd för det för det finns ingenting man kan göra åt det. Jag tittade dock ofta på klockan och undrade om jag skulle hinna med. Precis när vi kom till Heathrow (6.22) tänkte jag för mig själv 'whatever happens happens'. Just precis då, svängde vi upp så att en reklamskylt blev synlig framför oss 'MAKE IT HAPPEN'. Öööööööööh, ok då. Kan man kalla detta för 'synchronicity'? Jag gjorde mitt bästa att springa till Terminal 3 och genom korridorerna till SAS, men det fanns ingen kö och sedan så gick det egentligen ganska lugnt och smidigt. Jag hann.

Snö och minusgrader när vi landade. Perfekt.

Senare på dagen gick vi och handlade på ICA. Jag hade lite andra funderingar än i September, denna gång mer om hur människorna mådde. Jag tyckte att folk såg lite stressade ut och inte speciellt glada. Inte undra på. Den 20 Dec och snart jul. Mamma hade inte köpt en julklapp och tog det däremot ganska lugnt.

Handla, handla, handla...

Vi handlade mat den 23:e, samtidigt som nästan alla andra. Trångt och knökigt. Min fundering under denna prövning var att man i stort sett kan ha två grundläggande mentaliteter i relation till andra. Antingen kan man se andra som konkurenter, vilket gör vagnskörning genom en proppfull butik en kamp om herraväldet, eller så kan man ta den kooperativa modellen. Man sammanbetar, och t om backar för att släppa fram en medmänniska, eller ser till att flödet går smidigt, för i grund och botten så har vi liknande mål och behov. Den senare mentaliteten känns bättre. Jag tror man kan överföra detta till det mesta, även internationella relationer. Tänk vad en stund i en butik kan leda till djupa insikter...

Julafton och vi har förhandlat bort jullunchen. Bra. Mer tid. Vi har även lyckats fördela arbetsbördan genom att be alla att ta med lite maträtter. Middagen blev mkt fin men inte så traditionell. Tre japanska rätter, en kinesisk (för F tog med sig en kinesisk utbytesstudent från HHS), och jag som vegetarian fick in lite grönsaker i det hela. Det fanns vissa klassiker men vi har aldrig riktigt lyckats göra en traditionell julmiddag eftersom min mor är fransyska. Men ganska nära ändå. För mig verkade det alltid att alla var så mätta vid julgröten så jag gjorde en egen liten variant.

Jag kokade ris (1/2 dl till 2 l mjölk) och gjorde den tjock med Maizena. Sedan smälte jag lite socker med mkt lite vatten och kanel och smetade ut det i en bred pajform. Inspirationen var Crème Caramel och Crème Brulée. Sedan hällde jag i 'gröten' som jag senare kokade i en bain-marie, eller vatten bad i ugnen (110 C).

Jag smälte även socker med lite vatten och grillade den på ytan av 'gröten', som en Crème Brulée, men den blev inte så bra pga att jag hade skurit in God Jul på den. Gör inte det, det blir inte bra. Detta fick kallna och blev ett lättare att äta en vanlig gröt.

Jag serverade den med en apelsinsaffransås som jag hittade på, och kombinationen fungerade. Ett helgerån, jag vet, men ett gott sådant.

Det fanns inte mkt plats för huvudpersonen för julen, Jesus. Vi var så sena med allt att vi inte kunde gå till Midnattsmässan, och lade oss alltför sent för att gå upp till Julottan. Det är egentlign endast jag som bryr mig om att gå till kyrkan, vilket är lite lustigt. Men så är det.

C kom hem från en lång resa i Sydostasien och hade med sig en stav för att jonglera med eld, så vi fick både jonglering och eldsprutning som avslutning. Mkt duktig. F spelade på sitt jakthorn. Allt som allt en ganska glad och trevlig jul. Det var fint att ha med en gäst i familjen. Jag tyckte det passade in i julens generösa anda.

På juldagen skulle vi gå på en promenad, men vi kom ut till Görväln så blåste snön kallt och horisontalt, så vi sa bara hej till svanarna och vände. Det var i alla falla en ädel tanke. Senare blev det 'En Geishas memoarer' som är en gripande film. Väl värd att ses. Min svägerska som är japan tycker att boken är överdriven så man får ta allt med en nypa salt, men det var en stark film.

Jag träffade även B, vilket var kul, och handlade lite mer med familjen, och spenderade tid med pappa. Han är dement och nu kan han inte gå längre så han har inte kunnat komma hem. Det var första julmiddagen utan honom, men så är det. Man kan endast göra det bästa av en situation. Färdtjänst tar en månad att fixa, men det visste inte vi. Plus några extra veckor för att få igång programmet.

Idag har jag skottat snö för grannarna, för de är bortresta, och landskapet är sååååååå vackert just nu. Jag älskar snö. Nu är det i alla fall ordentligt med snö, och mer är på väg. Yuppie!

Igår kom en journalist från Ica-Kuriren fram när jag var på Centralen och frågade om vad jag ville förändra i mitt liv (med tanke på alla förändringsprogram som går på TV). När jag svarade 'mitt hjärta' tittade hon undrande på mig. Vi hade en fin liten diskussion om andlighet, Gud, och ett mjukare hjärta - vi får se vad det blir. De skriver endast en mening ändå. Hon var mkt trevlig.

Det här blev långt...