‘Non’ och ‘nee’

Jag hittade den här lilla artikeln som jag skrev efter omröstningarna om EU konstitutionen i somras (?). Jag undrar om någon har några tankar om det jag skriver om. Man pratar hela tiden om det fallande intresset för politik, men jag har inte sett någon som allvarligt funderar över orsakerna. Inte för att det som jag skriver är så unikt:), men det vore kul att se om det jag skriver resonerar med någon, vare sig positivt eller negativt.

Jag skrev den här som en insändare.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Frankrike sa ‘non’ och Holland ‘nee’ och spekulationerna strömmar in om vad som gick fel. En tid av ‘reflektion’ rekommenderas, och kanske var det för mycket för snabbt.

EU har växt från kol- och stålunionen till något helt annat. Just nu vet vi inte vad det är. Åsikterna spretar – men det finns inte en gemensam förståelse. Detta är en av orsakerna till varför kontitutionen tyvärr blivit en dragkamp mellan olika länders nationella intressen. Om vi inte har samma mål söker vi naturligt att få så mycket som möjligt av vår relation. Så först behöver vi besluta oss för vad EU är; en politisk, ekonomisk eller en social union, eller allt detta, och hur djupt sammarbetet skall vara. Om vi inte vet vem vi är och vart vi är på väg, finns det ingen större mening med att diskutera hur vi skall nå någonstans.

Både Frankrike och Holland valresultat påvisar en viss misstro mot sina politiker. Vi pratar om politikerförakt och lågt röstdeltagande, men det var ovanligt många som gick man ur huse för att rösta denna gång. De ville säga något och gjorde det. Frågan är vad. Det finns ett akut behov av denna frågeställning.

Konsultation är A och O inom politik och kommer att vara en av nycklarna till framgångsrik och engagerad politik. De flesta av våra politiker har växt upp i ett politisk parti, för detta har setts som vägen för socialt engagemang. I sextio- och sjutiotalet var detta sant, men inte längre. Människor engagerar sig nu i olika slags föreningar och intresse organisationer, och genom sin utbildning eller arbete har de vissa insikter inom specifika områden. Forskare, arbetare, entrepenörer och hjälparbetare (för att nämna endast några få) bryr sig om samhället och dess framtid, men de kommer kanske inte att gå med i ett politiskt parti, knacka på riksdagsdörrar, eller resa till Bryssel.

För att politik skall bli relevant, behövs det upprättas och utvecklas nätverk för konsultation. Det finns några nätverk men inte nog tillräckligt. Detta är en stor omställning men en behövlig sådan. Idag är det lobbyister och media som präglar mycket av vår politik, vilket lätt gör den inåtvänd.

Det går att göra politik som drivs av en helhetssyn, men detta uppnår vi endast om vi håller öronen nära marken. Den som lyckas bäst med detta vinner.