17 december 2005

Sonett

Jag provade DN:s sonett maskin. Eeeehhh...


Hur mycket kan ens intellekt prestera?
Man undrar vad ens hjärna kan förmå
Man skriker högt, men ingen tycks förstå
Det känns som om man skulle explodera
Man vet att detta inte får fallera
Man skriker så man närapå blir blå
Då nyper någon plötsligt i ens tå
Ens kropp, ens minne ­ allt tycks haverera
Kan någon enda människa förklara!
Man anar ett slags tillvarons komik
Det är ens öde, att man dömts att vara
Man köper välling i en jourbutik
Man hävdar att man luffat i Sahara
Man diskuterar Nietzsches estetik