06 december 2005

Tariq Ramadan

Jag gick till en lektion av proffessor Tariq Ramadan för två veckor sedan här i Oxford. Han är besäkande proffessor här eftersom han inte fick ett visa til USA. Han sägs vara farlig... Han pratade om “Islam and Modernity”. Detta var den tredje gången jag hört honom prata och han är mkt bra, tycker jag. Jag har inte hunnit skriva mkt sedan dess men ville gärna sätta upp några rader om detta.

Han sa att vart man än är i världen så kan man inte undgå modernitet, eller vad det nu heter på svenska, och måste ställa sig till den vare sig man är i europa eller i mellanöstern. Man kan välja att demonisera den, och sätta sig i polariserad position i relation till den, eller så kan man fullständigt absorbera dess mentalitet, fast Ramadan rekommenderar en tredje väg.

Han analyserade modernitet som:

  1. att man sätter individualitet i förrummet
  2. vikten av frihet
  3. framstegstänkande
  4. särskiljandet mellan det privata och det offentliga, som en förutsättning för demokrati
  5. rationalitet

Sedan förklarade han hur islam inte står i motsatts till dessa normer. Han förklarade t ex att vi alla är ensamma inför döden, inför vår skapare. Det är därför individen som måste ta ställning till det liv han/hon för. Kollektivet är ett stöd och inte ett medel för förtryck. Vi är alla bröder och systrar, inte varandras dommare.

Själva poängen var att islam har universella normer som kan vara konstruktiva i det västerländska samhället, och att både muslimer och andra måste engagera sig i denna dialog. Dialogen dock måste tillåtas.

Javisst är frihet och individualism bra, men tillåt oss att ha en dialog om vad det betyder. Frihet för mig samtidigt som 80 000 människor dör varje dag av svält är inte rätt. Frihet på bekostnad av andra är inte hälsosamt.

Det är mkt man skulle kunna säga om detta. Jag har inte lyssnat igen på lektionen så det är bäst att jag inte ger mig in på alltför detaljerade beskrivningar, men jag tyckte det han sa var klokt och viktigt, inte bara för muslimer.

Modernismen har trängt bort mkt av vår andliga kultur, mkt pga att den inte har kunnat ge denna andlighet utan att tränga bort andra trosuppfattningar. Det är som den katolske teologen Pannenberg en gång skrev, att sekulariseringen av vårt samhälle grundar sig på religionens oförmåga att vara pluralistiska i sin förståelse av sin egen sanning. Han tyckte att kyrkan behövde reda ut detta inom sig själv istället för att oja sig om sekulariseringen.

Jag skall försäka att hitta artikeln igen. Mkt bra.

1 Comments:

Anonymous Björn said...

Läsvärt som vanligt! Roligt! B

onsdag, december 07, 2005  

Skicka en kommentar

<< Home