Guds straff
Jag har inte skrivit på ett tag för jag har inte haft tid. Sen tror jag att jag gillade att man kom direkt till bilden med mannen som petar sig i näsan. Den har något 'je ne sais quoi' om sig. Men sanning är att jag försöker att plugga och bloggning tar tid. Jag skall dock fortfarande gå igenom Bhagavad-gita på helgen, och kanske komma med några små fantastiska, intelligenta, välformulerade, kreativa, perceptiva, livsviktiga, underfundiga och roliga kommentarer när andan faller på, eller 'when the spirit moves me'. Men antagligen blir det bara några små rader om något som händer.
En sak som jag reagerat på, men det var redan länge sedan, är i relation till Sharon. Han har blivit sämre, så jag tänkte jag kunde ta upp det nu. När han åkte in på sjukhuset så fanns det Palestinier som sa att detta var Guds straff för att han varit så ond mot de Palestinska folket, och Israeler som sa att det var Guds straff för att han hade gett bort Israelisk land. Bland dem båda fanns det de som tolkade hans kris som Guds straff.
Inom Hinduismen pratar man om karmalagen, att all verkan har en återverkan. Där finns också tanken att man får tillbaka för sina handlingar, men där kan perspektivet sträcka sig längre, till tidigare liv. Man ser det inte som Guds straff, utan att man på ett sätt straffar sig själv.
Hur som helst så kan man använda alla dessa tankar för att fördömma en person, eller att förklara varför någonting dåligt händer en annan, vare sig det är Guds straff eller karmalagen. Men då har man missat poängen.
Det kan vara bra för en själv att fundera eller tänka att man på något sätt förtjänar sin situation, men det är inte för andra att förklara detta för en själv. Om någon råkar illa ut är det inte upp till oss att komma med en förklaring till lidandet - det är upp till oss att lindra lidandet. Teologiska eller filosofiska förklaringar skall inte hindra oss från att ha en normal mänsklig respons.
Så om vi återkommer till Sharon, så är han i Guds händer. Om man är villig att tala om Guds straff så kan detta inte vara något problem. Vad som skall ske kommer att ske, och våra förbannelser kommer inte att förändra situationen. Men som en bumerang kommer de kanske tillbaka... till oss. Vore en bön då inte bättre?
Tja, från ingenting till ett riktigt allvarligt ämne. Böckerna ropar... nej, de ylar.
En sak som jag reagerat på, men det var redan länge sedan, är i relation till Sharon. Han har blivit sämre, så jag tänkte jag kunde ta upp det nu. När han åkte in på sjukhuset så fanns det Palestinier som sa att detta var Guds straff för att han varit så ond mot de Palestinska folket, och Israeler som sa att det var Guds straff för att han hade gett bort Israelisk land. Bland dem båda fanns det de som tolkade hans kris som Guds straff.
Inom Hinduismen pratar man om karmalagen, att all verkan har en återverkan. Där finns också tanken att man får tillbaka för sina handlingar, men där kan perspektivet sträcka sig längre, till tidigare liv. Man ser det inte som Guds straff, utan att man på ett sätt straffar sig själv.
Hur som helst så kan man använda alla dessa tankar för att fördömma en person, eller att förklara varför någonting dåligt händer en annan, vare sig det är Guds straff eller karmalagen. Men då har man missat poängen.
Det kan vara bra för en själv att fundera eller tänka att man på något sätt förtjänar sin situation, men det är inte för andra att förklara detta för en själv. Om någon råkar illa ut är det inte upp till oss att komma med en förklaring till lidandet - det är upp till oss att lindra lidandet. Teologiska eller filosofiska förklaringar skall inte hindra oss från att ha en normal mänsklig respons.
Så om vi återkommer till Sharon, så är han i Guds händer. Om man är villig att tala om Guds straff så kan detta inte vara något problem. Vad som skall ske kommer att ske, och våra förbannelser kommer inte att förändra situationen. Men som en bumerang kommer de kanske tillbaka... till oss. Vore en bön då inte bättre?
Tja, från ingenting till ett riktigt allvarligt ämne. Böckerna ropar... nej, de ylar.
posted by Kirtaniya at 15:55
2 Comments:
Vi som bekänner oss till någon religion "vet" ju vad som är bra och vad som är dåligt att göra. Om jag gör bra saker kommer det gott, om jag gör dåliga saker kommer det ont. Därför tror inte jag på "Guds straff" utan är nog mer inne på det hinduistiska tankesättet att jag genom att göra det som Gud säger att man inte ska, straffar mig själv.
Vonkis: Det är bra. Jag vet inte om du (och Mira) skulle vilja forsätta vidare på tanken om Guds vilja. Hur vet man vad som är gott och ont, egentligen?
Det här är inget test, jag är bara intresserad av se olika sätt att se på det hela, och jag har just nu inget precist svar.
Bara om ni vill.
Skicka en kommentar
<< Home