Krigsmoral

Jag såg just ett föredrag av Noam Chomsky som han gav på West Point, New York, den 20 Arpil i år. Han pratade om 'Just War' teorin, eller hur lite belägg den har, om hur vi gör beslut (känslomässigt), och hur moraliska principer nödvändigtvist är universella, dvs det vi anser vara legitimt för oss måste även vara legitimt för andra.

Ja, om USA kan anfalla andra pre-emtivt, eller preventativt som han hellre vill kategorisera det, så borde andra kunna göra det också. Inte för att det är rätt. Men kan jag kan du. Vart har jag hört detta förut...? Ja, att man ska göra mot andra såsom man själv vill bli behandlad. Med tanke på Bush och Blair.

Han nämnde även under frågorna att de brott som Saddan Hussein står till rätta för utfördes under en tid då Irak stod under USAs beskydd.

Jag förstår om människor förlorat tålamodet med USA och Storbrittanien.

Dubbelmoralen står i högan sky.

Men det finns alltid hopp. Och vi kan göra någonting, även om det endast är i det lilla. Jag kan välja hur jag agerar i mina små vardagliga 'krig'. Jag kan välja att vara dömmande och trångsynt, men jag kan även välja att försöka förstå. Jag kan välja att hata, men även att älska.

Jag läser just nu om den 'inre krigaren' med tanke på Gandhis tolkning av Bhagavad-gita. Det får blir mer om det en annan gång.