Krishna

Ja, igår så firade vi Krishnas uppenbarelse. Jag skriver vi, för vi var några stycken (7) som träffades på kvällen för att läsa och sjunga om Krishna. Vi håll på tills midnatt, då vi offrade olika goda maträtter till Honom, och sen åt vi själva. Ja, man fastar hela dagen, vanligtvis - man dricker inte ens vatten. Fast jag är så pass gammal nu att jag inte orkar göra det... Jag äter lite frukt under dan.

Först kanske jag ska klargöra att Krishna betyder 'den mest attraktive' och är ett namn på Gud. Det finns många namn som beskriver några av Hans egenskaper, och Krishna är ett av dem. Så för mig så finns det inte en massa olika gudar, utan bara en massa olika sätt att se på Honom. Jag skriver Honom, och inte Henne, för enligt den tradition som jag befinner mig i så dyrkar man Gud i både en manlig OCH en kvinlig form. Gud är både maskulin och feminin, men Krishna hänsyftar till den maskulina formen. Den feminina formen tar vi ta en annan dag, tycker jag.

Det intressanta med Krishna är att man beskriver Honom som en ugn pojke, som ytterst vacker, och vars hudfärg är svartblå som ett regntyngt åskmoln. Man finner ganska detaljerade beskrivningar av Honom i olika böcker, speciellt i Bhagavata-Purana.

När jag kom till ett Krishna tempel första gången, så visade de mig en bild på Krishna och sa: 'Det här är Krishna, han är blå' (och fnittrade till lite). Jag som var agnostiker (även om jag inte visste att mitt tillstånd hade ett sånt avancerat namn), och även varit ateist i mina dar, tänkte ändå 'varför inte'; för om det fanns en Gud, varför skulle han inte kunna vara vilken färg han så behagade?

Berättelserna om Krishna fascinerade mig, för här talade man om en Gud som var ugn, humoristisk, busig, och oändligt vacker. Hur attraktivt är inte det? Och att han leker med sina vänner, och hur ens förhållande till Honom kan uttrycka sig på de mest fantastiska och enkla sätt.


Ibland fick jag nypa mig i skinnet. Jag kunde inte tro att JAG, Ms Ateist, nu kunde dyrka en liten blå koherde [aaarrrghhh]. Men det kunde jag visst. Och fortsätter med det.

Min förståelse av Krishna har förhoppningsvist mognat lite med åren. Berättelser i skrifter kan ge en vägledning i förståelsen av Guds natur, men man måste även förstå att Gud är så mkt mer än så. Han är obegränsad. Han är obegränsad, men även en person. Jag ser inga motsatser i detta, för Han kan vara en person med obegränsade kvaliteter och egenskaper.

Jag har svårare att kunna relatera till tanken att Gud endast är en energi, eller att vi alla är Gud. Jag förstår vart tanken kommer ifrån, för på ett plan så tillhör vi alla den andliga energin, men skillnaden är att vi är ytterst små. Vissa säger att form är en illusion, och ja, på ett plan så det en illusion; kroppen förvandlas hela tiden. Men att därför säga att all form är en illusion är att gå ett steg för långt. Varför skulle något formlöst skapa former - ja, om Gud vore formlös, hur och varför skulle han skapa en massa illusoriska former (dvs alla vi med kroppar)?

Tja, svara på det om du kan.

Men alla tar den vägen till Gud som de behöver. Livet är evigt, såväl som Gud, och Han har en hel massa tålamod - även om inte jag har det.

Ja, så kan det gå.