11 September
11 September. Ja, inte en dag med den bästa laddningen.
För fem år sen hörde jag om 9-11 när jag kom hem från kontoret. Såg på nyheterna kl 19; kommer ihåg planen, ovissheten, rädslan i människors ansikten. Försöken att förstå vad som egentligen hänt.
För tre år sedan var jag i Santa Cruz de Tenerife den 11-9. Jag bodde för mig själv i norra Tenerife under två månader. Jag var på min egen lilla retreat, som jag så innerligt be
hövde. Jag var i Santa Cruz endast några gånger, men jag hade läst att Anna Lindh hade blivit knivskuren. Så ringde jag en av mina vänner (ej svensk), från en telefonkiosk på en av gatorna i stan, och hörde att hon hade avlidit.
Oooo, det var sorligt. Min kompis förstod inte varför jag reagerade så känslomässigt för att ett svensk politiker dött. Men för mig så var hon speciell. Just då höll jag även på skriva en liten debattartikel, och Anna Lindh och Göran Persson var i mina tankar då jag skrev. Jag tyckte hon var en av Sveriges enda politiska hopp, och så försvann hon bara. Och på ett så tragiskt sätt.
Den 11-9 har faktiskt även en positiv laddning, för i år var det 100 år sedan Gandhi startade sin satyagraha, hans icke-våldsrörelse. Han var då i Sydafrika. Han ville förändra kolonialmakten genom principerna sanning, och icke-våld, som han tyckte var ett bättre ord än kärlek. För Gandhi var icke-våld inte bara en 'negativ' princip, dvs att man inte utför våld mot en annan, utan även ett uttryck för kärlek. Själva handlingen att ta emot våld utan att ge tillbaka var ett uttryck för en större kärlek, och ett sätt att vädja till människors inre samvete.
Om man inte ger tillbaka så får ju inte den andre tillfälle att känna sig rättfärdigad i sitt våld. Och för Gandhi var denna väg inte en väg av svaghet och rädsla, utan av mod och själslig kraft. Det är mkt jag kan hålla med om med detta. Annars har jag inte en helt okritisk syn om Gandhi. Men bara för att han inte var perfekt, betyder det inte att han inte var bra. Tänk om vi idag hade en Bush, Blair eller bin Laden som var som Gandhi. Vars motiv inte var grundat i vare sig fruktan, vrede eller girighet.
Hmmm, jag kan ju alltid börja med mig själv...
För fem år sen hörde jag om 9-11 när jag kom hem från kontoret. Såg på nyheterna kl 19; kommer ihåg planen, ovissheten, rädslan i människors ansikten. Försöken att förstå vad som egentligen hänt.
För tre år sedan var jag i Santa Cruz de Tenerife den 11-9. Jag bodde för mig själv i norra Tenerife under två månader. Jag var på min egen lilla retreat, som jag så innerligt be
hövde. Jag var i Santa Cruz endast några gånger, men jag hade läst att Anna Lindh hade blivit knivskuren. Så ringde jag en av mina vänner (ej svensk), från en telefonkiosk på en av gatorna i stan, och hörde att hon hade avlidit.Oooo, det var sorligt. Min kompis förstod inte varför jag reagerade så känslomässigt för att ett svensk politiker dött. Men för mig så var hon speciell. Just då höll jag även på skriva en liten debattartikel, och Anna Lindh och Göran Persson var i mina tankar då jag skrev. Jag tyckte hon var en av Sveriges enda politiska hopp, och så försvann hon bara. Och på ett så tragiskt sätt.
Den 11-9 har faktiskt även en positiv laddning, för i år var det 100 år sedan Gandhi startade sin satyagraha, hans icke-våldsrörelse. Han var då i Sydafrika. Han ville förändra kolonialmakten genom principerna sanning, och icke-våld, som han tyckte var ett bättre ord än kärlek. För Gandhi var icke-våld inte bara en 'negativ' princip, dvs att man inte utför våld mot en annan, utan även ett uttryck för kärlek. Själva handlingen att ta emot våld utan att ge tillbaka var ett uttryck för en större kärlek, och ett sätt att vädja till människors inre samvete.
Om man inte ger tillbaka så får ju inte den andre tillfälle att känna sig rättfärdigad i sitt våld. Och för Gandhi var denna väg inte en väg av svaghet och rädsla, utan av mod och själslig kraft. Det är mkt jag kan hålla med om med detta. Annars har jag inte en helt okritisk syn om Gandhi. Men bara för att han inte var perfekt, betyder det inte att han inte var bra. Tänk om vi idag hade en Bush, Blair eller bin Laden som var som Gandhi. Vars motiv inte var grundat i vare sig fruktan, vrede eller girighet.
Hmmm, jag kan ju alltid börja med mig själv...
posted by Kirtaniya at 16:01
2 Comments:
Är det 100 år sedan han startade! Oj oj oj. Tänk om tidningarna hade kunnat uppmärksammat det en dag som denna (fastegentligen en dag som igår då...) i stället för att bara spela på folks rädslor.
Jag skrev till SVD om det, men fick inget svar... Jo, lite mer positiva nyheter vore skönt.
Skicka en kommentar
<< Home