Beta

Måste jag skriva in nåt nu så att jag kan använda bloggen? Jag måste ju svara på en utmaning! Beta, i gräset.

Paus

Idag är det valdag i Sverige (som om någon skulle ha kunnat undgå det). Jag har också gjort mitt val, att pausa min svenska sida och återuppväcka min engelska blogg igen. Först tänkte jag lägga av helt, för jag har annat att göra, men min exhibitionistiska sida tog över där på sluttampen. Eller egentligen så var det inte det som gjorde att jag valde att fortsätta. Det är ganska kul att skriva lite då och då, och det fungerar bättre för min på engelska, och så har jag en hel del vänner och bekanta som inte kan läsa svenska. Men svenskar kan oftast bra engelska. Så att skriva på engelska blev en helt finurlig och naturlig kompromiss.

Namnet på bloggen är 'abhyasena', vilket är sanskrit för 'att träna', eller 'med träning', för det var själva grundtanken med bloggandet. Att jag skulle träna upp mina skrivmuskler.

Men jag vill inte lämna den svenska bloggen utan något på vägen, och varför inte då lite Lemon Jelly, Nice Weather for Ducks - lite lagom engelsk humor.

Dom spelade den på 5-Rhythm Dancing förra veckan och den var skön att dansa till. Rör på rumpan, vetja!

Här är min engelska blogg, igen.

Liten Panda nyser

Upload videos at Bolt.

11 September

11 September. Ja, inte en dag med den bästa laddningen.

För fem år sen hörde jag om 9-11 när jag kom hem från kontoret. Såg på nyheterna kl 19; kommer ihåg planen, ovissheten, rädslan i människors ansikten. Försöken att förstå vad som egentligen hänt.

För tre år sedan var jag i Santa Cruz de Tenerife den 11-9. Jag bodde för mig själv i norra Tenerife under två månader. Jag var på min egen lilla retreat, som jag så innerligt behövde. Jag var i Santa Cruz endast några gånger, men jag hade läst att Anna Lindh hade blivit knivskuren. Så ringde jag en av mina vänner (ej svensk), från en telefonkiosk på en av gatorna i stan, och hörde att hon hade avlidit.

Oooo, det var sorligt. Min kompis förstod inte varför jag reagerade så känslomässigt för att ett svensk politiker dött. Men för mig så var hon speciell. Just då höll jag även på skriva en liten debattartikel, och Anna Lindh och Göran Persson var i mina tankar då jag skrev. Jag tyckte hon var en av Sveriges enda politiska hopp, och så försvann hon bara. Och på ett så tragiskt sätt.

Den 11-9 har faktiskt även en positiv laddning, för i år var det 100 år sedan Gandhi startade sin satyagraha, hans icke-våldsrörelse. Han var då i Sydafrika. Han ville förändra kolonialmakten genom principerna sanning, och icke-våld, som han tyckte var ett bättre ord än kärlek. För Gandhi var icke-våld inte bara en 'negativ' princip, dvs att man inte utför våld mot en annan, utan även ett uttryck för kärlek. Själva handlingen att ta emot våld utan att ge tillbaka var ett uttryck för en större kärlek, och ett sätt att vädja till människors inre samvete.

Om man inte ger tillbaka så får ju inte den andre tillfälle att känna sig rättfärdigad i sitt våld. Och för Gandhi var denna väg inte en väg av svaghet och rädsla, utan av mod och själslig kraft. Det är mkt jag kan hålla med om med detta. Annars har jag inte en helt okritisk syn om Gandhi. Men bara för att han inte var perfekt, betyder det inte att han inte var bra. Tänk om vi idag hade en Bush, Blair eller bin Laden som var som Gandhi. Vars motiv inte var grundat i vare sig fruktan, vrede eller girighet.

Hmmm, jag kan ju alltid börja med mig själv...

Politisk apati

Snart är det val i Sverige, och den politiska maskineriet går på helvarv. Som tur var är jag inte i Sverige just nu. Storbrittanien är iofs inte helt utan politiskt tjafs...

Jag hade tänkt att skriva lite om politik och allt det där men kom på att jag redan skrivit nåt om det, fast på engelska.

Det vore kul att höra några reaktioner på det jag skrev. Jag tror nämligen att det politiska systemet behöver förändras - ganska rejält - för att fånga människors intresse igen för politik.

Jag tror inte att man inte bryr sig eller att människor är ointreserade av hur samhället fungerar. Det är nog snarare formen denna diskussion har tagit som man tröttnat på. Tjafs och käbbel orkar man inte med hur länge som helst.

Heeey!

Upload videos at Bolt.

Tack Sandra för länken.

Vem är jag egentligen?

Igår läste jag en artikel om en dam som blev dement relativt ung. SVD har följt med i hennes utveckling sedan hon fick diagnosen för fem år sen, och igår så skrev de om hur hon nu fått flytta in på ett hem på heltid.

Hennes tillstånd verkar ganska lik min pappa, i och med att hon inte riktigt kan uttrycka sig i hela meningar. Eller ens i begripbara snuttar. I höst blir det ett år sedan han behövde vara på ett hem på heltid. Han fick en infektion, och efter den så blev han rullstolsbunden. Detta gjorde att han inte kunde bo hemma längre.

I artikeln så citeras dottern till den dementa damen:

"- Vi måste inse att vår mamma inte finns längre. Det är bara skalet kvar, konstaterar Ulrica Sjöberg."

Jag måste säga att detta är en upplevelse jag inte delar alls. För mig (och min mor) så är pappa kvar som han är. Vad som förändrats är skalet. Det är skalet som har rasat samman. Det är kroppen, hjärnan, som har kollapsat. Innerst inne finns samma person. Samma person som förr, som vill ha kärlek, respekt, omsorg. Som vill uttrycka sig, och vara hjälpsam, och se om sin familj. Det är bara det att han inte kan. Allt omkring honom har kollapsat. Det är det som är det sorgliga. Och det är det som är så viktigt att förstå när man tar hand om dementa. De är inte livlösa paket som man kan skyffla runt hur som helst med.

Och här sitter jag i England, och kan inte ta hand om honom...

[distraktion]

Hittade även en artikel om medvetandet som är intressant. För mig är det bara så uppenbart att jaget är andligt, att jag har svårt att förstå hur man inte kan tänka så. Men det är mitt problem.

Eller är det mitt problem? Det är mitt problem att jag inte är tillräckligt ödmjuk och förstående. Men det är upp till envar att försöka förstå vem man är.

Vid en föreläsning sa en elev till mig, "Jag tror inte på reinkarnation," som om det var mitt problem. Det är inte alls mitt problem. Det är upp till oss själva att försöka förstå hur livet fungerar. Vi kanske kommer fram till att det inte finns en gnutta andligt i oss, eller att reinkarnation inte har någon logik, men vi har i alla fall tagit ställning till något efter att ha undersökt saken.

[undrar vilken sida jag vaknade på idag]