Frihet

Lyssnande på ett radioprogram, The Lost Generation, som handlade om ungdomar mellar 16-18 år man kallar för NEET. Engelsmän gillar, om ej älskar, förkortningar, och denna betyder ’not in education, employment or training’. De försöker att engagera dem i olika typer av utbildningar, och betalar dem för att göra det. De måste komma i tid för att få sina pengar och efter 14 veckor fick de en Ipod.

Vad som slog mig var att de som intervjuades var glada över att komma in i en rutin; att de måste gå upp på morgonen för att gå till skolan och de var tvugna att gå och lägga sig i tid för att orka med det hela. Vi behöver alla rutiner, och även vissa krav, verkar det, för att må bra.

Med detta kommer frågeställningar om vad frihet egentligen är och vad gör att en människa mår bra? Vissa bloggar som jag tittat in i beskriver vissa sina depressioner och vilka piller de tar för detta. Piller kan man behöva för att ta sig ur en kris, men att leva på dem konstant kan inte vara nyttigt.

För mig verkar det som om man endast kan vara fri i en struktur, eller i ett sammanhang, eller i relation till någonting eller någon. Vi finner t.ex. trygghet i en relation där parten är klar om sina egna gränser, och kan utrycka dem. Om den andre inte vet vart han/hon börjar eller slutar, vet man inte vart man har denne. Eller?

Viktor Frakl, som överlevde Förintelsen, skrev om sina uppleveleser att “...everything can be taken from man but one thing: the last of the human freedoms – to choose one’s attitude in any given set of circumstances, to chose one’s own way. […] …the way they bore their suffering was a genuine inner achievement. It is this spiritual freedom – which cannot be taken away – that makes life meaningful and purposeful.”

I en värld där vi uppmuntras till yttre frihet, finner vi oss snarare bundna av ångest och depression. Men även fast Viktor Frankl befann sig i ett koncentrationsläger, så fann han frihet inom sig själv. Han fann en plats inombords som ingen kunde röra eller förnedra, och varifrån han kunde hämta styrkan att överleva. Han fann en inre mening.

Hans bok ‘Man’s Search for Meaning’ (finns säkert på svenska) är värd att läsas.

Rumi

The clear bead at the centre changes everything.
There are no edges to my loving now.
I've heard it said there's a window that opens
from one mind to another,
but if there's no wall, there's no need
for fitting the window, or the latch.

Furunzanfar #511
(translated by John Moyne and Coleman Barks)

Extremism

Fundamentalism och extremism och annat smått och gott

Häromdagen hänvisade jag till ett radio program där Kathy Sykes blev intervjuad. Någon dag efter så berättade Shaunaka (en kollega, chef eller/och vän) att han just varit på en koncert i Royal Albert Hall som BBC hade bjudit in honom till och att han där hade blivit satt bredvid - just det, Kathy Sykes. De satt i en balkong med andra som arbetat med BBC och Kathy Sykes fråga till alla under kvällen var vad de ansåg om fundamentalism. Ett litet lättsamt ämne mellan varven:)

Shaunaka hade sagt att det inte är fundamentalism som är ett problem, utan extremism. Jag har märkt att BBC mer och mer andvänder ordet extremism istället för fundamentalism. Det är väl bättre det.

Fundamentalism är enligt Oxford English Dictionary:

a. A religious movement, which orig. became active among various Protestant bodies in the United States after the war of 1914–1918, based on strict adherence to certain tenets (e.g. the literal inerrancy of Scripture) held to be fundamental to the Christian faith; the beliefs of this movement; opp. liberalism and modernism.

b. In other religions, esp. Islam, a similarly strict adherence to ancient or fundamental doctrines, with no concessions to modern developments in thought or customs.

Jag undrar om man skulle kunna klassa in Gandhi som fundametalist, för han var mkt emot modernism, men han var å andra sidan var han eklektisk. Han tog inspiration från många källor och många religioner, även om han ansåg sig vara hindu. För mig så har ordet fundamentalist och fanatiker kopplats ihop, vilket kanske inte hjälper.

Att gå till fundamenten är kanske vad som behövs. Ibland tänker jag att det inte är mindre religion som behövs utan snarare mer religion. Med det så menar jag att om man verkligen strävar efter att förstå och älska Gud, och lever så, så tror jag att man har svårt att hata andra människor. Dogmatik är inte själva poängen med religion, utan är endast ett annat sätt att skapa murar mellan människor.

Definitionen av 'synd' är det som skiljer oss från Gud, och likaså Guds skapelse (människor bl.a.). Det känns konstigt att prata om synd. Inget ord jag använder i vanliga fall. Hatar vi människor så är detta hat också emellan oss och Gud.

Extremist definieras som:

One who is disposed to go to the extreme, or who holds extreme opinions; a member of a party advocating extreme measures.

Vad är det man egentligen jämför med? Det normala? Just nu vill jag inte gå in i några existentiella debatter om hur en bunt gener och molekyler vet vad en norm är, men vi har i alla fall extrema sporter att gå till. Klättra upp för stup och liknande. Man går utöver det vanliga. Men extremism är i mitt medvetande kopplat till våld och destruktion. En destruktiv energi.

Man kan ju iockförsig undra varför vissa väljer att åka skidor till nordpolen. Är det så himla hälsosamt och vad är det man egentligen försöker att bevisa? Att man är värd att leva?

Det är intressant dock att vi känner att vi går över eller emot en norm, eller det som vi anser vara normalt. En vän till mig sa igår att varje transgression av en norm har en reaktion - t.ex. om vi går över kroppens norm blir vi sjuka. Han sa att en av betydelserna av dharma är 'universell lag', och var väl det som filosofer började hänvisa till efter alla religionskrig under femton- och sextonhundratalen. 'Natural law', vad det nu kallas på svenska. Det är detta som jag håller på att läsa om just nu.

Hursomhelst... vet inte riktigt vad jag skall säga här. En massa bla bla...

Brev med tyngd

Cordelia Edvardson har skrivit ett öppet brev till Nobelpristagaren Elie Wiesel. En viktig kommentar om Israel och bosättarfrågan. Det hon hänvisar till är integritet, men också att ens eget lidande inte rättfärdigar att man förtrycker andra. Hon har själv upplevt Förintelsen, så brevet har tyngd.

Krishna

Shri Krishna Janmasthami!

Idag är det Krishna’s uppenbarelsedag. Det är en dag då alla vaishnavas och andra hinduer dyrkar Guds uppenbarelse som Krishna. ‘Krishna’ betyder ‘den mest attraktive’.

De flesta fastar helt från föda och dryck tills midnatt, men jag har svårt att göra det nuförtiden. Åldern tar ut sin rätt. Hela dagen är en fest men här i Oxford möttes vi upp på kvällen. Bhajans, läsning och abhisheka (för de som vet vad det är). Vi offrar snart en fest till Krishna. Skall bara dricka lite varm mjölk innan jag går tillbaka.

Jag hade tänkt att skicka med lite bilder och lite musik men Blogger fungerar inte så bra idag. Hare Krishna!

Hur tänker vi egentligen?

Lyssnade just på All in the Mind, BBC Radio 4, och på slutet av Prof Raj Persauds program diskuterades skillnaden mellan ett västerländsk och ett österländsk tänkande. Prof Richard Nisbett från Michigan University fick idén från en japansk (eller kinesisk, kommer ej ihåg) student som sa att västerländskt tänkande är linjärt, medans österländskt tänkande är cirkulärt. Han har skrivit en bok om detta, The Geography of Thought.

Detta är ingenting nytt. Västerländsk kosmologi är linjär, vare sig den är religiös eller inte: det finns en början - vare sig detta är Gud, en explosion eller kosmisk soppa - sedan går tiden framåt tills något slut - till världens ände, energi kollaps etc.

Österländsk kosmologi är cirkulär, dvs allt går i cirkel: skapelse och förstörelse är återkommande företeelser - allt fungerar som årstiderna: vår, sommar, höst och vinter, som igen blir vår, osv. På samma sätt har livet en början och ett slut, och sedan en början igen. Recycling:)

Prof Nisbett hade som en god psykolog gjort vissa kliniska försök för att testa de olika sätten att tänka. Både japaner om amerikaner fick se en genomskärning av en damm, med växter, en sköldpadda, en större fisk osv med frågan av vad de såg. Amerikanerna såg direkt den mest aktiva punkten, fisken, och dess rörelse och hur den såg ut, och sedan själva dammen. Japanerna såg först omgivningen, växterna, vattnets färg osv, och senare fisken och hur allting var i relation till varandra.

De sammanfattade detta som analytiskt och holistiskt tänkande. Med globalisering så trodde han att skillnaderna kommer att minska.

Jag undrade vart jag kom in i det hela (me, me, me) för jag har mer ett österländskt tänkande. Jag tror inte att man föds med det utan att det beror på ens omgivning och hur man har levt. Jag började att absorbera indiskt filosofi och livsstil från att jag var 16 år, och gav mig hän i detta ganska fullt ut. Detta är snart 22 år sedan (ja, med lite grund matematik kan du nog lura ut min ålder). Jag märker i olika sammanhang hur jag tänker lite annorlunda från andra européer. Det är ett plus, från mitt perpektivt sett, och inget som gör mig vidare orolig.

För några år sedan kunde jag vara en kulturell medlare när jag hjälpte en japansk professor i en inter-religiös konferens. Vi skulle diskutera ett dokument som lade ut en "code of conduct" för religiösa organisationer. Han tyckte inte om den och de som hade skrivit den förstod inte vad han menade, och han blev bara frustrerad. Jag kommer inte ihåg vad jag sa, men jag förklarade någonting om vad hans problem var med dokumentet från hans perspektiv, men jag kommer ihåg hans glada uttryck när han sa "YOU, understand!"

Vad vill jag säga med det här? Inte mkt, det är bara lite reflektioner... Lite cirkulärt tänkande innan midnatt utan alltför mkt analys:)

Radio

Professor Kathy Sykes, en fysiker, blev intevjuad för Devout Sceptics. En mkt energisk kvinna. Hon har ingen speciell tro men hennes tankar och upplevelser var intressanta. Kolla in programmet den 18 augusti.

Tomater, tomater

Nu när vi ändå är inom ekosystemet kan jag passa på att stolt visa min tomatplanta. Den har växt enormt. Det är första gången jag odlar grönsaker och jag har satsat på att odla med månen, biodynamiskt. Vissa dagar är bättre för blommor, andra för frukter, bladväxter osv. Man kan ju alltid försöka. Det är ganska kul. Jag hoppas att tomaterna mognar i tid. Jag planerade inte att plantera tomater, det bara blev så. Köpte en lite planta när jag ändå köpte andra växter. Trädgården är ger mig en mycket bra ursäkt att inte studera och skriva på min uppsats. Det har just börjat regna så jag behöver inte vattna ikväll. Hmm. Tillbaka till uppsatsen. Inga fler ursäkter.

En vit elefant

Kom just på att jag läst att en massa forskare deklarerat att Darwins teori är en vit elefant. “It is large, almost completely useless, and the object of superstitious awe.” De säger att diskussionen om religion och vetenskap är vilseledande. Hittade artikeln.

Helig kossa

Läste just att Harvard skall starta upp ett projekt för att bevisa hur Darwins evolutionsteori är korrekt. En av anledningarna är att vissa forskare, de flesta kristna, har utmanat med teorin om 'intelligent design'. George W Bush sa förra veckan att han tyckte att båda teorierna kunde läras ut i skolorna, vilket upprört många.

Man får inte ifrågasätta Darwins teori. Det är verkligen en helig ko. Ajabaja om man rör den. Man glömmer att darwinister träffas regelbundet för att reda ut alla problem med teorin. Men nu skall Harvard sätta alla fjädrarna tillrätta. Ut med alla religiösa förklaringar.

Det intressanta är att Professor R. Lui börjar med premissen att "det är en serie av några väldigt enkla logiska händelser som skett utan att någon högre makt ingripit". Hmm. Intressant att forskare börjar med svaret och arbetar för att bevisa det. Det är en sak att ha en teori och att se om teorin håller, men en helt annan att vara övertygad om resultatet och arbeta för bevisa det. Jag undrar om detta är vetenskap?

Jag kom ihåg evolutionskartan från högstadiet. Amöbor längst ned, sedan kommer växter och reptiler och sist människan. Jag själv tror det finns en sorts evolution, men tror inte att livet kom till av en slump och att kaos skapade ordning. Jag tror på enkla principer som att liv kommer från liv och varje verkan har en orsak. Är det för mycket att begära?

Här i England kallas ibland sådana religiösa åsikter för 'Mumbo Jumbo', men jag tycker att vi åtminstånde kan dra jämt med teorin att allt kom från en explosion, som kom från ingenting, och som senare - jag må poängtera, MYCKET senare - skapade allt som vi ser och upplever just nu. För mig är detta Mumbo Jumbo.

Jag kan inte bevisa Guds existens för någon, men ingen kan bevisa att Gud inte existerar. Det ligger liksom i ämnets natur. Vi pratar om yttersta orsaker. Vi kan i alla fall komma överens om att vi är 50/50 och det är upp till oss vad vi tror på. Men för mig är det mer logiskt att det finns en orsak till allt. Lycka till Harvard!

Is there a soul in Europe?

A couple of weeks ago I met very nice scholar of International Relations at the Berlin airport. She had been in a conference and I came from Poland that morning. While we paced slowly towards the counter (it was a massive queue), we had very nice discussions about her work, religion, Europe etc; and then we came to the topic of integration. France insists on assimilation, that minorities fully take on the host culture, which naturally creates problems. She said: “What we Americans don’t really understand is why it’s such an issue in Europe”. In a sense, implying that America has been successful in assimilating a variety of cultures. I reminded her that the immigrant that came to America created a third culture in which they aligned themselves to. This is not the case in Europe. What is particular with France though is that it insists in assimilating people into a secular humanist culture.

This conversation came to mind today as I heard some discussion about Europe on the radio. Do we want an EU or not, and how much do we want to integrate with each other? The EU is in a crucial time, and is in need for some soul-searching. The constitution has had the ‘non’ and the ‘nee’ and more will probably join in if they are allowed to vote. Many governments don’t allow for referendums if they think they’ll loose. So Britain won’t vote. But I think the British government is rather pleased about that, for some reason.

The former and worthy ideal for the union was peace. Trade partners don’t start wars because they’re too dependent on each other, and they might even develop friendships. However, the union has grown and is expanding and the goal posts have changed. We need to unite to compete with India, China and the US; we might sink if we don’t work closely together. This is at least what the constitution enthusiasts have been telling us.

The problem is that the European countries have not decided what the EU is supposed to be. What is the EU? What is it for? Where are the limits and the boundaries? What are the common areas we want to work on? What’s the European vision? The constitution was written without answering those questions, and therefore it largely became a document where each country tried to get as much out of the constitution as possible.

One may argue that the balance of self-interest is positive, but without an over-riding and common interest for the whole, there is no question of sacrifice. And without sacrifice, how can we say that we’re working for the common good, or for a common future? Why then create a common market or a common union at all? I think this is what Delors meant when he said the EU needs a soul to survive. But where is that soul?

Our leaders need to find their own souls though. A person blind to its own soul, can’t find the soul for others. It will otherwise be a hit and miss endeavour. The European technocrats will forge out an economic plan for Europe, without considering the social, political or even spiritual consequences of their ideas. The blind will lead the blind into a ditch.

But as charity starts at home, soul-searching starts with us. It might not be the easiest choice we can make for ourselves , but how can we not find our soul and be at peace with ourselves?

Be truly human

Jag såg på Svenska Dagbladets hemsida att en video hade kommit ut med direkta hot mot Tony Blair och George Bush. Jag såg en bit. han som kom med hoten var definitivt född i Storbritanien. Det finns ingenting om detta i de Brittiska medierna idag... Det är för känsligt nu och BBC kom just ut med en undersökning om multikulturalism. Det var mycket som intreserade mig idag, och jag blev inspirerad att skriva något på min engelska sida. Kunde lika gärna publicera den här:

There were a lot of items that caught my attention today in PM. The multiculturalism debate is a fascinating one which I would like to write about, but it will have to be another time.

Some British museums hold items considered sacred in some cultures, and the program gave the example of objects used in special sacred ceremonies among Australian aborigines. The curator held those objects in a box, which was not shown to the public so to not offend the sentiments of the people of that culture. It was an interesting piece of cultural sensitivity.

A side point is that even though British imperialism, or any imperialism for that matter, is in itself not worthy of praise, there are some good points that came out of it. A lot of ancient scriptures, painting, artefacts etc were collected and would most probably not have been with us to this day. It might be worth giving back a lot of those them when these cultures have created facilities and expertise to handle such items. It would be a great gift.

However, they brought in a researcher on the program, Tiffany Jenkins from the Institute of Ideas, which opposes the sensitive handling of sacred objects; she doesn’t want our museums to become like churches. She said “There is something deeply worrying about curators in rational institutions, secular institutions, encouraging the embrace of other beliefs, over others. It privileges and prioritises the sacred. I think they should instead let people take what they want from the objects; for example, they may go to the National Gallery, they may be Catholics, and they might derive particular meaning from the artefact pieces there […] The institution itself should not encourage a sacred meaning.”

It’s an interesting comment for she mentions rational as if religious and sacred beliefs are not rational. They are in fact often deeply rational in their own context. If you believe in the sacred, in God, in an afterlife of some sort, you have your own rationale and your own priorities in life. If you don’t, then you have other rationales and priorities. It would, contrary to what Tiffany Jenkins said, contravene neutrality to decide that there is nothing beyond this life. The sacred can’t be proven, but it’s neither possible to disprove it. So who is to say that the public sphere should be dominate by an anti-sacred attitude?

One of the problems with the kind of enlightenment thinking that Tiffany Jenkins represents is that it unfortunately is permeated by pride, a pride of superior understanding and of personal neutrality and rationality above all others. It’s unfortunately the same kind of pride that fuelled British and other imperialisms ideologically during the last few centuries.

It would be wonderful if humanism could take the human experience as it is, without making ideological assumptions and decisions and calling it rational and neutral. That would be truly human indeed.

Vinkar

Om du tittar tillräckligt länge så vinkar jag...

Jag berättade historien om All Souls College (vänster) till en turist som tog bilder samtidigt som jag. Hon ville gärna ta en bild av mig. Voila! Till höger är Radcliffe Camera och kyrkan bakom mig är St Mary The Virgin. Det är en Anglikansk kyrka men dessa har alltid Katolska övertoner. Vilka andra Protestantiska kyrkor är uppkallade efter jungfru Maria?

När jag kollade upp namnet på kyrkan så fick jag lära mig att Oxford Society of Change Ringers existerar. De ringer i kyrktornen runt om i Oxford, vilket det finns många. De skriver om St Mary Magdalen som är mittemot där jag brukar sitta: "This is our home tower. It is a lovely 7cwt ten (recently augmented), which can be rung very well and very fast if the band is on form. During term time we ring a quarter peal at 6:45, followed by a practice every Tuesday at 7:45pm until 9pm - get there before 8:10pm, though, as we have to close the doors." Nu förstår jag varför de låter så, och så länge. Minst en timmes intensivt ringande ibland. Har inte tänkt på att det brukar vara på tisdagarna. Jag tycker om det. Många klockor och de kör järnet. De har en jazzig sväng om dem, och bland försöker jag hitta någon form av melodi eller rytm. De har väl någon sorts funkig basrytm.

Bli inte en nörd

Det här är All Souls College. Det sägs att det är dessa två torn som gett namn till uttrycket 'Ivory Towers' menat forskare som sitter i sina torn utan kontakt med det verkliga livet. I detta College finns inga studenter, utan endast forskare. De undervisar studenter från andra College inom Universitetet, men inga studenter får tillhöra All Souls College. Motsägelsefullt med tanke på namnet. Det är inte alla själar som får vara med.

Mitt emot All Souls College hittar vi Radcliffe Camera. Detta bibliotek tillhör Bodleian Library som har alla böcker som publiceras på engelska. Det finns flera byggnader som tillhör biblioteket men de flesta böcker lagras under jord. Jag tror det finns fyra våningar under jord med böcker. Man får beställa dem men endast läsa dem i biblioteket. Här brukar jag sitta och läsa. Den har atmosfär, en 'je ne sais quoi' om sig. Den är favorit hos många.

Så här såg det ut idag. Man skall nog inte fotografera inomhus, men jag tog ett litet diskret foto. Underligt perspektiv men så blir det när man inte har kontroll. Idag satt en äldre man och drack lite whisky mellan raderna. Det var inte helt enligt reglerna för man får inte ens dricka vatten där inne. Det var lite tragiskt att se honom. Bokkunskap betyder inte att man är vis, eller lycklig. Man kan bli en nörd på ett område och helt förlora perspektivet på vad man gör i livet.

Oxford

Det här är början av Divinity Road. Den är mycket längre och vindlar uppåt en bit. Jag bor bortanför krönet, lite längre upp.

Sedan kommer vi till Cowley Road. De håller på att bygga om trottoarerna, vilket är välkommet. Det är en mångkulturell gata, med en hel del asiatiska affärer. Tesco mitt i allt.

Nu börjar vi närma oss... Men kolla, en Volvo! Sweeeden! :) Det är underligt hur medveten man blir om Sverige och svenska seder när man bor utomlands. Jag bakar tom lussebullar och semlor till mina vänner. Fast de äter helst lussebullarna med smör och sylt. Helgerån, helt enkelt.

Området kring rondellen kallas för 'The Plain' och den leder till Magdalen Bridge och Magdalen College (uttalas 'Maudlen', ett anglosaxiskt arv). C.S. Lewis var lektor där. Efter bron finns en hel del äldre College och det är väl där som centrum börjar.

Att leva i England

Nu när man hamnat bland utlandssvenskarna på Bloggportalen borde jag väl skriva något om detta [harkel, harkel]. Jaha, hur är det att bo i England? Jag vet att jag inte bor i en typisk engelsk stad, för Oxford är inte typisk. Jag har bott här i snart fem år, men jag kan inte säga att jag känner till så många andra städer.

Jag bor på Divinity Road, vilket är en ganska populär eller känd gata i östra Oxford. Inte för att den är så speciell. Den är en länk mellan Cowley Road och Headington Road, och har en aktiv skara av fasta boende som har organiserat sig politiskt, dvs de är en länk till kommunen och arbetar aktivt för att gatan skall bli bättre. De flesta husen är byggda i början på nittonhundratalet (Viktorianska) men många ser ganska sjabbiga ut, från en svensk synvinkel. Engelsmännen är inte något vidare på att ta hand om sina hus och det har väl med regeln att inte vara för ivrig (The Importance of Not Being Earnest). Man skall nämligen inte vara för ivrig eller entusiastisk för att vara en äkta engelskman. Det ses inte med helt blida ögon...

Jag hyrde ett rum i tre år innan jag fick min nuvarande lägenhet, och bodde 200 m längre ned på samma gata. Min hyresvärdinna hade väl knappast två likadana tallrikar och reparationerna i huset var lite spontant gjorda. När mina föräldrar kom och hälsade på började min mamma att dammsuga bort all spindelväv och planera för hur huset kunde se ut om man tog hand om listerna och målade väggarna i något som matchade. Det är inte att huset inte hade en stil, men det var väl så att stilen skulle vara så "oplanerad" eller oentusiastisk att den var cool. Det tar mycket tid och energi ibland att vara så ocool att man är cool.

Tur är väl det att man är perfekt!

Hjärtehälsning

En ringblomma från min trädgård...

Andas lugnt

Imorse tog jag lite tid för tyst meditation. Det blev en halvtimme. Vanligtvis mediterar jag på radband, japa-meditation, men idag adderade jag lite tyst meditation. Jag ville följa De Mellos (jag skrev om hans bok igår) råd om kontemplation. För ett år sedan brukade jag ofta meditera tyst. Det blev mest djupandningar och jag koncentrerade mig på dem.

Imorse hade jag tänkt följa De Mellos råd om att gå igenom kroppen, att känna varje del av kroppen, att bli fullt medveten om hur alla kroppsdelar känns. Det är inte alltid lätt för vi är så ofta i huvudet och har så lite koll om kroppen. Att skilja oss från kroppen är ett bra sätt att handskas med smärta. Det är en av kroppens försvarsmekanismer. Men det är mindre bra att alltid vara avskiljd från kroppen.

Det finns en trauma terapi utvecklad av Peter Levine som heter Somatic Experiencing, och den går till stor del ut på att förlösa trauman genom kroppen, för trauman sätter sig i nervsystemet. En vännina till mig studerar denna meod och jag andvänder den ibland på mig själv, men även i medlarsituationer när personerna jag arbetar med är alltför upprörda. Då kan de doppa in i det jobbiga utan att överväldigas av det, som att doppa tån i vattnet och i det stora vara torr.

De Mello skriver att skilt från de andliga fördelar som en medvetenheten av kropps-sensationer kan medföra, så kan en person som regelbundet praktiserar denna typ av meditation erfara psykiska fördelar. Han skriver: “When your awareness of your body becomes so sharp that every part of it becomes alive with sensations, a great loosening of tensions takes place – physical and emotional tensions.”

Hur som helst, så fastnade jag vid min andning. De Mello skriver att man kan vara medveten om att allt runtomkring en är Guds energi och att andningen är av Gud, så jag mediterade på min andning. Jag märkte att det var lättare för mig att andas ut, eller att min utandning var snabbare. “Jag får näring av Gud, jag närs av Gud” var min inandning men genom att andas ut snabbt var det som om jag inte kunde acceptera detta. Intressant...

Så jag koncentrerade mig främst på att andas ut i samma takt som min inandning och att hålla en kort paus emellan så att jag kunde ta in att jag närs av Gud. Jag gick över till lite kroppsmediatation på slutet, men det blev mest utandningen jag koncentererade mig på den här gången. Det kändes mycket bra.

En sak som jag märkt är att ju mer närvarande jag är i kroppen, desto mer medveten är jag om Gud och att mitt andliga jag är skild från kroppen. Det låter motsägelsefullt, men så är det för mig. Min slutsats är att full närvaro betyder andlig närvaro, för annars är man i huvudet, i det förgångna och i framtiden. Full närvaro betyder att vara i verkligheten, och verkligheten är andlig, det är inte en idé. Det är väl mina egna små tankar om detta...

Att vara nära Gud

Anthony De Mello var en Jesuit präst som skrev mycket om andlighet, och han höll även retreats och konferenser. Jag har inte läst så mycket av honom men jag har hans bok Sadhana: A Way to God – Christian Exercises in Easter Form. Det är en mycket fin bok med meditationsövningar. Hans grundläggande tes är att ökad medvetenhet och närvaro i nuet hjälper oss att vara nära Gud.

Jag känner mycket resonans med De Mellos ord när jag läser honom. Han verkar ha reell och djup insikt genom hans egen andliga praktik, hans sadhana.

Jag provade en av övningarna idag, i hans del ‘devotion’. Denna övning kommer från den heligeBenedict och är i tre delar: lectio (andlig läsning), meditatio (meditation), och oratio (bön).

Först rekommenderas man att stilla sig själv i Guds närvaro, sedan läser man ett andligt stycke tills man kommer till en rad, ord eller paragraf som man attraheras av. Det bör vara ett kännt stycke, för syftet till denna läsning är att väcka ens hjärta till bön, inte för att tillfredställa ens nyfikenhet. De Mello skriver: “Curiosity can be either a priceless asset to a creative mind or a subtle form of laziness. It becomes a form of laziness when it leads us away from the seemingly dull task we have at hand.”

Jag valde att läsa i nionde kapitlet i Bhagavad-gita, och kom till en vers där Krishna säger: “Försök förstå, att på samma sätt som den mäktiga vinden, som blåser överallt, alltid vilar i rymden, vilar alla skapade varelser i Mig!” (Bg 9.6) De Mello säger att man skall repetera meningen om och om igen och låta dem sjunka ned i ens hjärta. Man skall inte analysera den, utan snarare låta den vibrera i ens hjärta, och göra den en del av sig själv.

Man kanske fokuserar in på ett eller ett par ord, och för mig så blev orden “Försök förstå” dem jag drogs till tills slut. Försök förstå... försök förstå...

Nästa steg är oratio, och det kan betyda att man ber till Gud högt eller stannar i Guds närvaro i den inre attityd som orden skapat. Jag skrev ned en bön eller en dialog, och en del av den blev: “Jag förstår inte men Du försöker få mig att förstå. Du ger mig ett exempel så att jag kan förstå. Ibland undrar jag om Du är trött på mig, om min lathet och oförmåga gör dig trött. […] Men Du säger här att allt vilar i Dig. Jag skrev till Barbara (en kristen vän) att hennes liv vilar i Dina händer, vilket berörde henne. Mitt liv är också i Dina händer. Men vad jag gör eller inte gör förändrar inte Din kärlek till mig. Vad jag gör är för min skull, även om det är för att bli medveten om Dig. Kan jag vila i tanken att jag inte behöver prestera något för Din kärlek?”

Det är lite personligt det här och kanske lite pretentiöst, men jag känner mig kanske trygg i tanken att inte många kommer att läsa det här. Hur som helst, Benedict säger att man skall hålla oratio kort och rent (let prayer be brief and pure). När man distraheras skall man sluta och fortsätta processen.

Jag skrev ned vad som kom till mig just då, och det kanske också är ett sätt att be. Man får hitta sitt sätt. Jag tyckte det var en intressant process och saker kom upp som är relevant för mig just nu. Det här med att prestera för att bli älskad och accepterad, det sitter djupt. Jag skulle vilja ha mer tid för kontemplation, men det är väl upp till mig att prioritera det, eller?