Hey Presto 2!

Ännu en brilliant analys av orsakerna av kravallerna i Paris. Hip Hopp texter. Yo, respect! När kommer franska ministrar våga se att deras sekulära humanism är opraktisk och farlig?

Intressant artikel

Vatican Official Refutes Intelligent Design... Läs här.

Rajmohan Gandhi

Rajmohan Gandhi talade igår på Oxford Student Union, i deras debating chamber. Jag hade fått en inbjudan för annars måste man vara medlem för att komma in. Rajmohan Gandhi är Mahatma (M.K.) Gandhis sonson, en ståtlig och lång 70-åring. Han verkar vara en trevlig man och pratade om lite olika saker. Faktum är att han var lite svår att följa för han pratade om osammanhängande saker. Den grundläggande poängen var, för mig, att vara öppen för Guds vilja för en själv är en 'carreer option'. Detta ville han att dessa unga Oxford studenter skulle fundera över.

Sedan lade han mkt vikt i att brygga olikheter, att inte se muslimer som 'ett problem' som måste isoleras. Han har själv skrivit om stora muslimska ledare i Pakistan för att brygga broar mellan Indien och Pakistan. Det märktes att han var en politiker i frågestunden, för han svarade oftast inte på frågorna. En fråga var speciellt intressant, den var vad skall vi göra med vår rädsla i relation till 9/11 och 7/7? Han sade någonting och tackade för frågan, att hon hade identifierat den viktigaste poängen med allt detta, men inte blev det något svar. Ibland skulle man vilja att de erkänner att de inte riktigt vet, men detta verkar svårt för politiker.

Och vad skall man göra med sin rädsla?

Detta är en svår fråga för jag tror inte att man kan göra något med rädsla på ett socialt/politiskt plan. Det är ett andligt problem. Men han var trevlig.

Kyrie eleison (Lord, have mercy)

En hymn i St Pauls katedral (se nedan) tyckte jag speciellt mkt om. Jag vet inte vad den heter:

Father, hear the prayer we offer:
Not for ease that prayer shall be,
But for strength that we may ever
Live our lives courageously.

Not for ever in green pastures
Do we ask our way to be;
But the steep and rugged pathway
May we tread rejoicingly.

Not for ever by still waters
Would we idly rest and stay;
But would smite the living fountains
From the rocks along our way.

Be our strength in hours of weakness,
In our wanderings be our guide;
Through endeavour, failure, danger,
Father, be thou at our side.

Maria Willis (1824-1908)

Skapelsen, religion och ateism

Det har varit lite olika diskussioner om skapelsen, religion och ateism i diverse bloggar, och där har jag nämnt om vedisk kosmologi. Jag tänkte att jag kunde beskriva den lite kort här. Jag är inte vidare vetenskapligt sinnad själv, så får bli en enkel beskrivning.

Hinduism är ett mkt brett ämne, och innefattar en hel massa trosinriktningar och filosofier. Det finns vissa grunläggande begrepp som många är överens om men även mkt som skiljer sig ifrån varandra. I stort sett finns det sex grundläggande filosofier, vilka till största del är teistiska men även inkluderar partikularism (dvs en sorts atom teori) och ateism.

Innan skapelsen existerar materian i ett omanifesterat tillstånd (pradhana), och de finns de som liknar detta tillstånd till ett vakuum, svart materia etc. Denna materia ‘agiteras’ eller påverkas av Guds andliga energi. Det är i grunden en dualistisk filosofi som skiljer mellan andlig (dynamisk) energi och materia (statisk energi).

Dels så försegår skapelsen på planet av omanifesterad energi, till manisfesterad energi, till olika former och kroppar i många olika steg; samt dels på planet där alla universa strömmar från och in i en av Guds former, Vishnu, under Hans andning. De är båda olika aspekter av samma skapelse.

I likhet med vetenskapen av idag så expanderar universum, och materian har funnits i ett tillstånd som kan liknas vid ett vakuum som på något sätt agiteras. Vissa drar slutsatsen att det inte finns en yttersta orsak, en Gud, som den drivande kraften bakom skapelsen, vissa drar slutsatsen att det finns en Gud. Faktum kvarstår att varken den ena eller andra positionen kan bevisas, och väl är väl det.

För om förtåelsen av Gud vore så självklar som en enkel ekvation, så hade vi inget val kvar. Vi skulle inte kunna välja att inte tro på Gud. Och kärlek, som är poängen i vår strävan efter Gud, kan inte påtvingas. Gud tvingar sig inte på oss.

Vi måste helt enkelt se över våra liv och väga upp vad som är viktigast och vad som håller – vad som inspirerar oss att gå upp ur sängen varje dag. Vad ger oss mening?

Jag själv var aldrig kristen. Jag tänkte t om att jag var ateist ett tag. Men ju mer jag funderade på allt, såg hur mitt liv inte verkade vara slumpmässig, och även genom meditation, så blev jag alltmer skeptisk till min position. Tillslut bad jag till Gud, för om Han fanns så hörde Han mig. Jag bad om att förstå Honom, och om att förstå vad som var sant. Jag bad om vägledning.

Vad som hände sen är en helt annan historia. Poängen är ändå att vi måste vara ärliga med oss själva och våga ta steg ut i det okända för att försöka förstå. Detta är inte alltid lätt, men det blir i alla fall inte ett tråkigt liv:)

Berglin

Från SVD.

Mums

Jag gjorde en ostkaka till minne av en god granne i Sverige, Linea, som gick bort i förra veckan. Jag ville hedra henne på något sätt och samtidigt göra något för henne. Vi har ju våran onsdagslunch och de som kom kunde skänka henne en god tanke. Vi behöver all lite goda tankar. Ostkakan blev helt ok. Jag kunde ha kört med mindre agar-agar men den var good och såg bra ut. Eller vad tycks?

Hey Presto!

En smart minister i Paris har kommit på orsaken till kravallerna i Frankrike. Polygami! Smart. Enligt honom är polygami vanligt inom invandrarfamiljer och ungdomarna saknar en fadersfigur i sina liv. Dessa stackars barn blir därför våldsamma. Snyft. Tårdrypande... dålig logik. Jag undrar vilken planet han befinner sig på. Läs artikeln själv.

Kartik

Igår (tisdag) var det sista dagen i Kartik. Detta är en av mina favoritmånader – inte för att det både blir mörkare och kallare, utan för att det är en månad då jag och många andra fokuserar på en speciell del av Guds andliga natur. Det är en bra månad för att göra något speciellt eller att avstå från något, ungefär som fastan för kristna. Den har något 'je ne sais quoi' över sig.

Vi sjunger en sång som har en mkt vacker melodi och offrar en ghee lampa (en sorts veke med smörolja) till Krishna. Det är en mkt stämningsfull månad. Själv har jag sjungit hemma framför altaret och offrat min lilla lampa varje kväll. Inte mkt att skryta med men det har varit fint. I Vrindavan i Indien firar hela området omkring denna festival. National Geographics har skrivit om Vrindavan i deras senaste upplaga fast jag har inte hunnit läsa den själv. Själv spenderade jag 4 ½ månad där hösten 1999 och längtar tillbaka. Det var en fin tid.

Vad vi firar är Krishna och Hans förhållande till Hans hängivna, och då speciellt Hans moder. I den andliga världen har Gud alla möjliga slags förhållanden, man kan ha ett tjänande förhållande, men även ett av vänskap, kärlek och som förälder. Detta är olika sätt som de uttrycker sin kärlek till Krishna. De är egentligen inte så intresserad av att Krishna är Gud – de är bara helt förälskade i Krishna, den mest underbara person de känner till.

Sanskritversen som jag lagt in som en bild är första versen av sången och börjar med ordet namami, jag bugar mig ned. Ödmjukhet är en bra början. Vem bugar jag mig ned inför? Ishvara – Han som är ursprunget till allt och den som kontrollerar allt, dvs Gud. Sac-cid-ananda-rupam, vars form är evig, fylld av kunskap och lycksalighet. Detta är ganska grundläggande principer, men nästa rad blir mer specifik. Hans skinande örhängen pendlar fram och tillbaka, lasat kundalam, för Han rör på sig. Han är jagad av moder Yashoda. Detta är en ovanlig bild av Gud – ett litet barn som jagas av sin moder i gokule brajamanam, i den plats som kallas Gokula.

Yasoda-bhiyolukhalad dhavamanam betyder att Han ser ut som om Han är är rädd för Yashoda, för Han hade just ertappats med att stjäla yoghurt och smör, som Han även delade ut till aporna. Yashoda sprang efter Krishna och fick fatt i Honom, även om Krishna inte kan fångas av någon. Han lät sig dock fångas av Yashodas kärlek. Detta är essensen av denna bild av Gud, att Han låter sig fångas av sina hängivnas kärlek.

Sedan försöker Yashoda att binda Honom vid en stor mortel, men hennes rep är för kort. Hon binder då ihop ett till rep, men det blir fortfarande för kort. Hon fortsätter så tills hon har använt all rep i huset – och det är fortfarande för kort. Men tillslut låter sig Krishna bindas av Yashoda, av hennes kärlek.

Vad kan man säga om det här? Jag tror inte att jag har något att tillägga just nu.

BBC Radio 4...

Här kan du lyssna om de kryp som lever i och på kroppen. Underhållande och informativt. Kanske för informativt...

Själv gillar jag brittisk humor. Det är en nationalsport. De klarar sig inte utan ett gott skratt alltför länge. Jag rekommenderar Claire in the Community, I'm sorry I haven't a clue (gameshow), The Consultants tror jag är bra, och Matering the Universe har jag inte hört, men jag kan tänka mig att den är bra. Det finns andra som är bra men de kör dem i intervaller. Har man bredband är det bara att lyssna.

Konsten att drick juice en hel kväll

Igår åkte jag in till London för en reception på inrikesministeriet. Vi skulle fira Diwali (hinduer och sikher) och Eid (muslimer). En kollega till mig sa innan sa att det var ju typiskt att de blandade festivalerna, de borde ha firat dem separat. Själv tyckte jag att det var en god idé att få dem alla tillsammans. Jag såg fram emot att träffa några muslimska vänner som jag trodde skulle komma, men det blev inte så. De hade redan firat Diwali i parlamentet och på Trafalga Square. Jag tycker de ibland kan bli lite bortskämda. Inte firar politiker religiösa högtider i andra Europeiska länder.

Jag gjorde min plikt. Jag drack juice och åt det lilla som var vegetariskt, log och pratade folk och delade ut några visitkort. Jag skakade hand med ministern, och allt var himla ytligt. En judisk rabbi, antagligen från en interreligiös dialog grupp, kom fram till mig och pratade glatt. Han frågade om jag var gift. "No, I'm happy" ramlade entusiastiskt ur mun, samtidigt som jag tänkte att detta kanske inte var så smart med tanke på hur viktigt giftermål är inom judendomen. Men han tyckte detta var himla kul. Bra det.

Det är lätt att vara cynisk när det gäller sådana receptioner, men det är en möjlighet att möta folk och återknyta kontakter. Den trevligaste personen jag mötte var på bussen in. Hon studerade till läkare och var muslim. Hon hade fastat genom hela Ramadan. Yo, respect!:) I år har jag tänkt på hur denna fasta måste ge en viss sammanhållning mellan muslimer. Speciellt när man gör det med rätt sinnelag.

Hon var orolig för att hon missade en koncert i London, så vi började prata tunnelbanor, tider osv. Men hon trodde på ödet och det hjälpte henne att acceptera sin situation. Hon kunde inte säga om hon trodde på det helt och hållet, men hon visste att hennes tro hjälpte henne. Jag antar att om man har en erfarenhet att något är bra, men inte har en logisk förklaring så blir man ambivalent. Speciellt om man är vetenskapligt sinnad. För vad är ödet egentligen?

Själv så inser jag att det inte hjälper mig att bli upprörd över att jag är sen. Det blir inte bättre för att jag blir upprörd eller orolig. Jag kommer ändå försent. Det finns saker som man bara måste acceptera.

Mina fönster

Jag har inte skrivit på ett tag men det blir nog någonting snart. Det har varit en del att göra och inte mkt som vart intressant. Jag kan ju berätta om mina fönster och hur de fick en tvätt i söndags, men jag tror inte det har ett direkt allmänt intresse. Men behöver det ha ett allmänt intresse för att jag skriver om det? Äh, jag skall inte gå in på det nu. Jag funderar dock på vad jag skall göra med mina fönster. De är av enkelsidigt glas, vilket är mkt vanligt i England. Sedan undrar de varför det är så många som dör när det blir en kall vinter.

Inte nog med att de är enkelsidiga, de är relativt ruttna, för det blir så mkt kondensation på dem vilket luckrar upp träet. De jag hyr av har inget större intresse att fixa upp dem. Kanske nästa år, sa de. Vad de flesta gör är att de lever kallt. De värmer endast upp rummen när de använder dem, eller när de inte sover. Det är däför det nästan är obligatoriskt att äga en värmeflaska. All värme flyter ju ändå ut, eller rättare sagt, kylan kommer ju ändå in. Detta är inte ett speciellt energisnålt och tillfredställande sätt att bo på.

Själv så har jag värmen på hela tiden. Jag har räknat ut att detta är mer energisnålt och sedan så kan jag njuta av värmen. Men för många engelsmän skall man faktiskt frysa inomhus på vintern. Det bara är så.

Jag funderar faktiskt att sätta upp plast på fönstrerna i år. Det lär ju bli en kall vinter. Det går, för jag har ett tunnt linne över dem så det kommer inte att synas alltför mkt. Frågan är om det blir en plastskiva eller endast en plastduk. Med lite tejp omkring lär det väl hålla bort den värsta kylan.

Sedan är det dörren. Den har också ruttnat så nu när solen är så låg skiner den in vid 9:tiden på morgonen. Jag har slutat att förvänta mig att det skall vara ordning och reda med standarden så jag tänkte hitta en egen liten lösning på problemet. Detta kommer nog att hålla iväg gråsuggorna med. Annars är lägenheten ganska bra för Oxford. Det är det som är så ironiskt med det hela. Det är en ovanligt ok lägenhet.

Varför blogga?

Jag har funderat på varför jag har en blogg och vad det betyder för mig. De flesta bloggare får nog sådana funderingar efter ett tag. En av mina favoritbloggare, Qaisar, har t ex slutat, i alla fall för en tid.

Först och främst betydde det att jag slutade skriva dagbok, vilket jag inte gillade. Nu skriver jag inte så ofta på bloggen och det är bättre, och jag har börjat skriva i dagboken igen. Skönt. Sedan är det nyfikenheten av att se hur många som går in på sidan. Varför skriver jag och för vem? Jag vill inte känna mig låst att prestera något för andra. Jag vill helt enkelt inte känna mig låst av någon sorts prestationsbehov.

Vad jag kommit fram till att jag skall skriva lite då och då när jag känner för det och se om jag kan utveckla lite konstruktiva projekt. Jag skulle t ex vilja gå igenom Bhagavad-gita på bloggen. Idén kom efter en födelsedagsfest i Stockholm där jag rekommenderade någon att läsa boken, för hon funderade mkt på saker som relaterade till innehållet i Bhagavad-gita. Hon hade försökt, men tyckte den var lite jobbig. Ofta så har de att göra med översättningen och att man inte förstår sammanhanget. Det skulle i alla fall hjälpa mig samtidigt som någon annan kan få ta del av dess visdom. Bhagavad-gita består av 700 verser och jag skulle kanske kunna ta några verser i veckan. Vi får se hur det går.

Det som är bra med Bhagavad-gita är också att den lär oss att inte vara fäst vid resultatet av våra aktiviteter. Poängen är inte vad vi gör, men i vilken sinnestämning vi gör det. Det kan ju vara nyttigt för bloggare med. Problemet är att min version är på engelska. Jag skall se om jag kan få tillgång till en svensk.

Hursomhelst har jag kommit fram till att bloggen är för mig en sorts övningsbok. En plats där jag kan få utlopp för lite kreativitet. Det var därför jag kallade min första blogg abhyasena, 'genom övning'. Kanske det även kan bli en plats för konstruktivitet. Vi lever på hoppet.

Govardhana

Idag är det Goverdhana Puja. Mkt festivaler just nu. Krishna lyfte ett berg, Govardhana, för att beskydda sina vänner i Vrindavan från Indras försök att dränka hela byn. Vi skall fira detta ikväll. Skall rusa hem och laga till något till festen. He Krishna!

Go betyder ko, och vardhana betyder beskydd. Med andra ord så betyder govardhana, han som ger beskydd till korna. Krishna lyfte det med sitt vänstra lillfinger. Detta är en av skilnaderna mellan oss och Gud...

St Paul's

Igår var jag på en minnesstund i St Paul's Cathedral i London för de som drabbats av bombningarna den 7 juli. Jag satt mitt i. Inte så att jag kunde se så mkt, men det var fint. Jag såg arkebiskopen längts fram när han talade. Jag kan inte låta bli att tänka att han hade en del att säga till Tony Blair när han talade om alla människors enskilda värde. Han gick sist bland alla biskopar och präster när de gick fram till altaret. Det såg ödmjukt ut. Som om han kände att han endast var en tjänare till kyrkan.

Jag satt bredvid en dam som var med i en hjälporganisation som gav té och 'Mars bars' till folk efter allt. Folk som behövde lite vila efter en kaotisk dag. Det är hon som man ser 1/4:s ansikte av på bilden. Hon berättade om en person som funderade om hon skulle gå till vänster eller höger, och som efter att gått till höger förstått att hon därför överlevt. Hon hade lite att smälta. Denna dam berättade också endel intressant om St Paul's. Om hur hon och hennes bror lekt kurragömma därinne efter kriget och varför kyrkan var behållen med tanke på all förstörelse runt omkring. Både män och kvinnor spenderade nätter på taket för att kasta sand på brandbomber som föll. De reagerar med syre så det enda sättet att oskadliggöra dem var att kväva dem med sand.

Själv var det första gången jag var i St Paul's. Jag var där omkring en gång men gick inte in eftersom de kör med inträdesavgift. En mkt fin katedral.

Diwali

Idag är det Diwali, en festival av ljus. Den firar Ramas återkomst - med andra ord firas Guds återkomst i våra liv, och om ljuset/godhetens seger över mörkret. Passande nu när det är så mörkt ute. Happy Diwali!